Skälld på

Finns det människor som alltid är enkla att ha att göra med? Sådana som alltid säger rätt saker i rätt ögonblick och med rätt tonfall. De som dessutom bryr sig lagom mycket om saker och ting och väljer att strunta i det som ligger utanför.

Jag är inte en sådan människa.

Jag tänker mycket och jag bryr mig mycket. Kanske för mycket och om för många saker. Jag behöver lära mig att dra ner persiennen lite oftare och sätta mig på rumpan och bara ta det lugnt.

För någon vecka sedan satt vi och fikade på jobbet (det är så roligt att skriva så!) när en av volontärerna kom in i fikarummet med en tjej. Vi har fått strikta regler om att ingen obehörig får vistas bakom. Jag har sett henne där vi jobbar bakom då hon kollar på saker. Jag bryr mig om stället och är det någon jag inte känner igen brukar jag fråga vem de är. Eftersom vi satt alla vid fikat tänkte jag att det var ett bra tillfälle att en gång för alla få rakt besked om vad som gäller. Nuvarande chefen satt där och personen som tar över när han går i pension. Mitt tonfall blev inte vad jag hade tänkt mig, jag hörde själv att jag lät hård och utpekande vilket jag direkt poängterade inte var min mening utan det var enbart en generell fråga.

Jag fullkomligt avskyr när det är olika regler för människor och speciellt när man inte pratar om det utan det är bara saker som är så. Jag har levt för många år med omgivning som inte pratar. De flesta faktiskt när jag tänker efter, bla min familj.

Men denna arbetsplats är ett sådant ställe och folk såg chockade ut över att jag hade sagt något. Det blev lite blahasagt av kommande chefen men inget direkt svar.

I fredags kom volontären fram och sade att han och flickvännen hade tagit väldigt illa upp av det jag sade. Det jag hade sagt var att jag frågade vem hon är och sedan frågade om reglerna. Däremot råkade jag uttrycka mig i ett tonfall som motsade min blida och milda personlighet vilket jag flera gånger underströk att jag inte menade. Men de hade blivit illa berörda av händelsen. Jag vet egentligen inte vad han ville. Redan vid fikatillfället sade jag minst 3-5 gånger att det inte var personligt och att tonfallet hade råkat bli lite fel. Vad skulle jag mer säga? Vad ville han? Jag vet faktiskt inte. Han bara fortsatte tjata om det.

Jag jobbar väldigt mycket med en tjej som började dagen innan mig. Vi har båda noterat att chefen tycker bättre om män. Jag tror att han är rädd för kvinnor och blir osäker och har lättare att prata med killar/män. Nu är detta inte en fråga om hans läggning, den bryr jag mig inte ett skvatt om. Däremot bryr jag mig när människor behandlas olika och får olika förmåner. Jag har ett alltför starkt rättvisepatos vilket gör att jag hamnar i hetlinjen emellanåt.

Av det volontären sade så verkar det som att de har stort utrymme, då även flickvännen som inte ens arbetar där. Det är mycket möjligt att det finns förklaring och mycket bra anledning till det men då kunde väl chefen bara sagt att han kände henne. Jag varken vill eller behöver få veta varför, det har jag ju inte med att göra. Jag ville bara att det skulle vara rakt och ärligt, klara besked.

Jag vet inte varför sådant påverkar mig så mycket, det har alltid varit så. Jag tar strid för något som andra kanske inte ens ser. Så var det på mitt gamla jobb, speciellt mot slutet. På den tiden var jag dock inte speciellt smidig, jag har som tur är förändrats något.

Denna händelse var inte speciellt stor eller betydande. Men jag blir rädd. Är jag för mycket nu igen? Kan jag aldrig lära mig att bara vara tyst och snäll och låta saker bara vara som de flesta? Världen är ingen rättvis plats. Den har aldrig varit det och kommer aldrig att vara det. Kan jag bara inte lära mig det och stänga persiennerna. Men det är som att det vibrerar inom mig och att jag bara inte kan vara tyst. Det är som en vulkan som bygger upp ett tryck som måste få komma ut.

Jag har så länge levt i dunkel med implicita regler och jag står bara inte ut med det längre, speciellt inte i de fallen när det är olika regler för olika människor. Men samtidigt tar det för mycket energi att bry mig så mycket om världen och människorna i den. Jag måste hitta ett sätt att spara och rikta min energi inåt, till mig själv istället.

Men hur slutar man att bry sig?