Misstänksam

Vid min kontroll i tisdags fick jag träffa min nye onkolog och han verkar ok. Inte lika snygg som min förre vilket var bra! Inte den allra mest gladlynte men det är ju kanske förståligt med tanke på yrket.

Kontrollen gick nog bra men på något sätt har det som var ganska klart blivit mer luddigt. Jag gick därifrån säker och stark men har förvandlats till en orolig massa. Han kände något i ärret som han uttryckte sin misstänksamhet inför. Han sade att det kan vara ärrvävnad men han ville kolla upp det med ultraljud och eventuell finpunktion. Jag hörde hans ord men de gick genom hjärnan med tryck på ärrvävnad och sedan försvann det igen. Jag är ju frisk, det är självklart.

Cancern var en hård pärs och samtidigt som det var ett helvete är jag ändå tacksam för allt jag har möta, allt jag har lärt mig. Men det räcker. Det skulle faktiskt vara ok om jag inte lärde mig mer saker från cancer, behandling och allt runtomkring. Dagen efter besöket fick jag för mig att själv känna genom ärret för att se vad han pratade om. Jag kände det och jag mådde illa. Hela min kropp är skakig.

Eftersom jag var så övertygad om att det enbart var ärrvävnad och att läkaren var lite sjåpig var det onödigt med information om när undersökningen skulle ske för det spelade ju ingen roll. Nu tänker jag annorlunda. Jag har berättat det för några vänner men de flesta reagerar inte så mycket vilket nästan gör det värre. Om de hade oroat sig hade jag kanske inte behövt göra det.

Det är klart det är ärrvävnad, det måste det vara.
Men jag är ändå rädd.