Hej igen Inger, NU har jag läst hela din blogg! Du borde skriva böcker... så intressant att läsa!
Dessutom - en av mina krämpor är utmattning, sedan många år. Det är med befrielse (låter inte klokt!) jag läser om din fruktansvärda trötthet. För att jag känner igen så mycket när du berättar hur den påverkar koncentrationsförmåga, tankeförmåga och minne! Många människor, ljudkänslighet, mycket prat osv. Det är första gången jag ser någon annan beskriva det jag känner och upplever själv i det avseendet, däri ligger min befrielse! HUR förklarar man sånt för "utomstående"?? (Retorisk fråga.) Jag upplever att det är omöjligt att förklara även för t ex läkare eller psykolog, även om de säger sig förstå. Det här kan jag prata mycket om, men ska inte göra det just nu.
Hur mår din hand?
Vilka underbara missar du har! Vilken liten filur han är, buspojken hihi. Kommer de överens? Jag hade två underbara missar till den 26 februari i år - då dog min älskade kattpojke, 15 år gammal. Nu har jag hans syster kvar, hon blir 16 nu den 13 maj - en helt ljuvlig liten kompis!
Offerter - flyttning kanske? Var inte rädd - du lämnar en kall, snålblåsig och vinglig men välbekant "ram" som inte passar dig längre (du har vuxit ur den), och vet inte hur din nya ser ut, ännu. Men den kommer du att ha tid att spika på :o) Den bästa och viktigaste plattformen har du alltid med dig - den finns i dig! Den kan ingen ta ifrån dig. Jag beundrar dig för alla insikter du har uppnått under din svåra resa. Insikter som jag tror kommer att göra dig till en helare och mer harmonisk människa. Se och bejaka fler och fler delar av dig själv. Du är ju en underbar och spännande mosaik! Mitt förslag är att du sparar dina dagböcker. Senare vill du kanske göra fler efterforskningar i ditt inre och då kan de vara bra att ha.
Säg så här till dig själv:
JAG ÄR VÄRD DET BÄSTA (och det är alla andra också)
JAG ÄR FRISK OCH KRY OCH FÖRYNGRAR MIG VARJE DAG.
JAG ÄR EN UNIK OCH VACKER KVINNA OCH ALLT GOTT JAG BEHÖVER KOMMER TILL MIG, LÄTT OCH UTAN ANSTRÄNGNING.
Lyssna inåt och gör precis som när du målar, följ dina inre känslomässiga impulser och lita på dem. Det är såååå jobbigt att ro motströms.
Det här låter kanske flåshurtigt, i så fall ber jag om ursäkt, det är inte menat så. Men jag har själv upplevt att såna affirmationer faktiskt har fört mig på rätt väg. Även om jag inte ens har trott på dem till att börja med, men uttalat dem för mig själv ändå.
Jag önskar dig av hjärtat allt gott, du fina, mänskliga och tappra människa! Fortsätter att följa dina öden och äventyr. Klappa missarna från mig.
Varm och respektfull cyberkram, A (numera glad pancho men fortfarande utmattad)
Hej igen Inger,
SvaraRaderaNU har jag läst hela din blogg! Du borde skriva böcker... så intressant att läsa!
Dessutom - en av mina krämpor är utmattning, sedan många år. Det är med befrielse (låter inte klokt!) jag läser om din fruktansvärda trötthet. För att jag känner igen så mycket när du berättar hur den påverkar koncentrationsförmåga, tankeförmåga och minne! Många människor, ljudkänslighet, mycket prat osv.
Det är första gången jag ser någon annan beskriva det jag känner och upplever själv i det avseendet, däri ligger min befrielse!
HUR förklarar man sånt för "utomstående"?? (Retorisk fråga.) Jag upplever att det är omöjligt att förklara även för t ex läkare eller psykolog, även om de säger sig förstå.
Det här kan jag prata mycket om, men ska inte göra det just nu.
Hur mår din hand?
Vilka underbara missar du har! Vilken liten filur han är, buspojken hihi. Kommer de överens?
Jag hade två underbara missar till den 26 februari i år - då dog min älskade kattpojke, 15 år gammal. Nu har jag hans syster kvar, hon blir 16 nu den 13 maj - en helt ljuvlig liten kompis!
Offerter - flyttning kanske?
Var inte rädd - du lämnar en kall, snålblåsig och vinglig men välbekant "ram" som inte passar dig längre (du har vuxit ur den), och vet inte hur din nya ser ut, ännu. Men den kommer du att ha tid att spika på :o)
Den bästa och viktigaste plattformen har du alltid med dig - den finns i dig! Den kan ingen ta ifrån dig.
Jag beundrar dig för alla insikter du har uppnått under din svåra resa. Insikter som jag tror kommer att göra dig till en helare och mer harmonisk människa. Se och bejaka fler och fler delar av dig själv. Du är ju en underbar och spännande mosaik!
Mitt förslag är att du sparar dina dagböcker. Senare vill du kanske göra fler efterforskningar i ditt inre och då kan de vara bra att ha.
Säg så här till dig själv:
JAG ÄR VÄRD DET BÄSTA (och det är alla andra också)
JAG ÄR FRISK OCH KRY OCH FÖRYNGRAR MIG VARJE DAG.
JAG ÄR EN UNIK OCH VACKER KVINNA OCH ALLT GOTT JAG BEHÖVER KOMMER TILL MIG, LÄTT OCH UTAN ANSTRÄNGNING.
Lyssna inåt och gör precis som när du målar, följ dina inre känslomässiga impulser och lita på dem. Det är såååå jobbigt att ro motströms.
Det här låter kanske flåshurtigt, i så fall ber jag om ursäkt, det är inte menat så.
Men jag har själv upplevt att såna affirmationer faktiskt har fört mig på rätt väg. Även om jag inte ens har trott på dem till att börja med, men uttalat dem för mig själv ändå.
Jag önskar dig av hjärtat allt gott, du fina, mänskliga och tappra människa! Fortsätter att följa dina öden och äventyr. Klappa missarna från mig.
Varm och respektfull cyberkram, A (numera glad pancho men fortfarande utmattad)