Jag letar i alla påsar och i alla kartonger vi får in med alla möjliga kläder. Nähä, där var jag visst inte heller. När är jag som mest mig? Är jag mig tillräckligt mycket och tillräckligt bra? Är mina jagdelar något positivt eller negativt? En hemsk tanke är ju att upptäcka att det nog var lite mer av det där negativa i mig än vad jag trodde.
Är jag den person som skriker åt människan jag fortfarande delar lägenhet med eftersom jag är så arg och sårad för saker han har gjort och fortfarande gör? Är jag den envisa person som in absurdum försöker att nå med honom? Vi har försökt så många gånger och vi har aldrig lyckats tidigare, varför skulle vi göra det nu? Är jag personen som försöker ge honom stöd och hjälp när allt är stressigt, och det finns läskig ohälsa överallt? Vem vet vem som blir sjuk, vem vet vem som blir frisk, vem vet vem som förblir frisk och vet vem vem som dör, eller är det inte snarare när för dö skall vi ju alla.
Jag ger upp många delar av min liv och jag ser fram emot att hitta andra Ingerdelar. Jag kanske hittar bitar som inte har behövts på länge men som nu blomstrar. Och tvärtom hittar jag kanske delar av mig som jag förhoppningsvis inte kommer att behöva längre för jag kommer inte att försätta mig i en sådan situation.
Det kommer att bli lägre i taget rent fysiskt men metaforiskt kommer jag att ha det öppet ända till stjärnorna!
Förstår du vad jag ville få sagt av detta inlägg?
I så fall kan du väl maila mig och berätta.
Jag var klar över vad jag skulle skriva när jag började och nu vet jag inte vad jag svamlat om, om jag nu har svamlat. Jag får läsa det i morgon bitti för att se om jag fattar lite bättre då.
Inger mitt inne i kvällssnurret is leaving. Not the building but the internet.
Nattinatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar