Vår konsert med Sanna Nielsen

Igår var vår gospelkör med i konsert med Sanna Nielsen. Det var bra och det var roligt.
Vi har en rasande duktig körledare!

Jag har varit jätteorolig hela veckan över detta.

Inte det minsta för sången dock men jag har varit väldigt orolig över hur jag skulle orka hålla igång i sex hela timmar utan någon som helst möjlighet till vila och knappt mat eller vatten. Jag fick planera noga. För att inte glömma något hade jag skrivit en lång lista.

Min medicinering gör mig väldigt torr i munnen men jag kunde inte ha vattenflaska på scenen. Jag tog med halstabletter att suga på istället. Jag hade dock inga fickor i kläderna jag bar och ingen passande väska men jag tyckte att jag löste det alldeles ypperligt, jag stoppade dem i bh:n - jag har ju liksom lite plats över där! Hur jag hade tänkt att smyga upp en hade jag nog inte funderat på och som tur var så slapp jag tänka ut en lösning på det.

Körledaren vet mitt hälsotillstånd och jag får sätta mig när jag behöver. Vi sjöng i kyrkan och jag stod så jag hade stöd av staketet vid koret. Staket kanske det inte kallas men jag vet inte vad det heter.

Jag hade några müslibars som jag fick snabb och enkel energi av. Hörselskydden hade jag ingen möjlighet att använda. De var dock inte tänkta till själva konserten eftersom jag litade på att en sångerska med akustisk gitarr inte skulle väsnas så mycket. Däremot hade vi några minuter efter repet innan vi skulle ta plats i kyrkan och kören brukar prata och vara ganska högljudda. Men jag hamnade i ett intressant samtal och tyckte inte riktigt att hörselkåporna passade där och då!

Som vanligt behöver jag tänka på klädseln. Inte för varmt och bekvämt brukar vara det vanliga temat. Denna gången blev det lite svårare eftersom kyrkan är väldigt kall. Men samtidigt skulle det vara nästan 1000 pers samt levande ljus så vilket håll skulle jag gå på? Jag valde att klä mig hyfsat svalt. På slutet var jag lite varm och snurrig. Jag hade kunnat ta av mig koftan men jag orkade inte! ;-)

Men för att vara säker så förberedde jag med aspirin. En sjuksköterska sade en gång att man kunde självmedicinera med acetylsalicylsyra under en period för att få ner smärtan. Jag som aldrig tyckt att vanliga värktabletter har hjälpt var lite svårövertalad. Men jag provade och det funkade faktiskt hyfsat. Så om jag vet att jag skall göra något tar jag en liten kur. Lika ofta glömmer jag det tyvärr.

När jag var på Vidarkliniken så fick jag en slags creme som bla innehöll lavendel och guld. Den skulle man smeta på en kompress som man skulle ha vid hjärtat. Jag tänker ofta att det kan ju inte fungera men faktum är att det verkar göra det. Det gör att jag känner mig starkare och lugnare.

Jag har alltid sjungit. Förr i världen hade jag oerhört bra minne och kunde komma ihåg en låt efter två genomsjungningar. Nu får jag jobba väldigt hårt för det. Det hade jag gjort men det var ändå en liten prövning. Jag kände ju igen alla låtar (givetvis) när introt spelades men visste inte vilket det var. I de flesta fallen kom jag på hur jag skulle sjunga typ någon sekund innan min stämma skulle börja. Lite stressigt när det är så, speciellt när jag jämför med vilken stenkoll jag alltid hade förr.

Men det gick bra och det var roligt.
En del i kören är lite speciella och hälsar inte ens men vissa andra är så oerhört trevliga att de kompenserar med råge. Dessutom måste vi ha den absolut bästa, glada, raraste och mest omtänksamma körledare man kan tänka sig.

Trött är jag. Jag är så oerhört trött och ligger säkert på minus 37 men jag klarade det.
Idag när jag kom hem från Stegen fick jag ta en tretimmars tupplur. Nu skall jag gå och lägga mig.

Och jag är glad och tacksam. Söndagen jag varit så orolig för gick bra!