Jag kan skriva långa listor på saker jag skall göra men på något märkligt sätt så tappar jag ändå bort det. Inte själva pappret kanske men jag lägger undan det och så glömmer jag helt bort det. Finns inte påminnelsen precis framför mig så finns det inte i min hjärna.
Men i eftermiddags kom jag på en sak på listan som jag har tänkt på ett tag. Innan jag hann börja göra något annat och innan jag hann glömma det tog jag prompt telefonen och slog direkt numret.
Jag ringde till chefen för min handläggare på AF samt även för min förra. Jag sade till henne att jag ville berätta om min erfarenhet av dem och att jag gärna ville byta tillbaka till min förra. Hon skulle kolla upp det och ringa mig. Det verkar inte som om det vore omöjligt. Jag berättade som det var att hon jag har nu är oengagerad och att ingenting händer om inte jag drar i det och att jag inte ville lägga den energin jag har på det utan på arbetsträning istället.
Konstigt men det känns liksom stort att ta ett sådant steg och ringa chefen för att försöka förändra min situation. I vanliga fall brukar jag bara stå ut.
Det känns som ett stort steg, det känns bra.
Bra gjort Inger!/M
SvaraRadera