Själasörjare

Jag hade i flera år tänkt på att boka tid för prästprat när jag väl gjorde slag i saken för sådär 3-4 år sedan. Det var bra och vi fick väldigt bra kontakt. Faktum är att vi blev vänner. Så nu kan hon inte vara min själasörjare längre. Men min kyrka har fler bra präster så jag kontaktade en annan, även detta en kvinna. Jag vet inte riktigt varför jag helst talar med en kvinna men jag tror att jag tror att hon förstår mig lättare än en man. Det behöver ju dock inte alls vara så.

Vi hade första samtalet före jul och det var sådär. Det är stor skillnad på mina själavårdare. Hon jag pratar med nu ger mer råd än den första vilket jag ibland blir stressad av. Hon föreslog att jag skulle kontakta en annan sjukgymnast nu när det drar ut på tiden med den jag skulle börja hos. Första gången jag ringde den sjukgymnasten för att beställa tid var i maj, jag har varit där tre gånger på bedömning men fortfarande inte börjat för hon blev sjuk. Och ja, det är nog rimligt att kanske börja hos en annan eftersom jag inte har någon aning om hur länge hon kommer att vara sjuk, jag vet inte ens vad det är med henne. Fast det känns samtidigt jobbigt att kontakta och börja hos en annan så jag vet inte hur jag kommer att göra.

Ett råd som däremot var väldigt bra var att jag skulle mer vara och inte tänka så mycket. Hon uttryckte det inte så men det stämmer att jag oftast befinner mig i intellektet, det är mitt sätt att fixa saker och ting. Ett sätt som dock inte är det bästa för mig utan jag måste lyssna mer på kroppen vilket är svårt. Vi pratade om tro och tvivel och hon föreslog helt enkelt att jag gick till kyrkan för att fyllas på med Guds ord, med lugn, med energi. Hmmm...så genialiskt enkelt och jag känner mig skitdum för att jag inte tänkt på det. Jag har mer tänkt att jag skall fixa mina tvivel och tankar innan jag närmar mig kyrkan igen.

Så jag styrde kosan mot kyrkan igår vilket jag är väldigt glad för. Dagens celebrant var ingen mindre än min första prästpratare vilket gladde mig mycket. Hon är så mjuk och lugn och behaglig att lyssna på. Hon höll en väldigt bra predikan där hon bla sade att det är i vilan allt händer, det är då Gud arbetar inom oss och vi måste tillåta oss själva att vila.

Det spelar ingen roll om du är troende eller inte. Det är viktiga ord. Det måste finnas tid för vila, det måste finnas möjlighet till återhämtning. Så svårt men ändå så enkelt.

Jag känner mig lättare om hjärtat. Jag vet inte om det var prästpratet, predikan, en natts bra sömn och en lugn, ensam dag hemma men jag skall försöka fortsätta i samma spår.

Så svårt men ändå så enkelt.