Sweet Jesus

...vad trött jag är och vad trött jag var igår kväll när jag kom hem.

Sweet Jesus är också titeln på en av gospellåtarna vi sjöng. Sjöng? Japp, jag var på första övningen med en ny kör igår. Det har jag längtat efter och väntat på länge!

Väntat på att jag skall få energi, väntat på att jag skall orka. Men nu ville jag inte vänta längre. Det kanske ger mig energi också och inte bara tar?

Fast första gången kräver lite extra skedar eftersom allt är nytt. Men det absolut svåraste var att vi inte fick noter, bara text till låtarna. Det blev skitsvårt med mitt usla minne. Jag är van vid att höra låten någon/några gånger och sedan sätter jag den. Nu sjöng jag fel varje gång i de svåraste passagerna. Det retade mig.

Och det retar mig att allt tar så lång tid. Ändå var körledaren väldigt rapp och enormt duktig. Det är inte hon som stannar upp. Jag fattar bara inte varför man inte lyssnar och gör som hon säger. Om hon sjunger före och vi skall sjunga efter, varför gör de inte det då? Det tar lång tid.

Men jag vet ju att det är min snabbhet som kommer in där. Jag måste försöka lugna ner det för det var ändå roligt och jag vill fortsätta...om jag bara orkar. När jag efteråt talade med körledaren berättade jag att jag är "sådan" och att jag kan uppfattas som negativ och irriterad men att jag egentligen är frustrerad eftersom jag vill så mycket och vill lära mig allt! Det är verkligen bra att veta sade hon och oj, vad jag kände mig lättad att hon tog det så enkelt!

Egentligen var det intagningsstopp. Men jag hade mailat körledaren och hon vet vem jag är eftersom vi har setts en del under åren i kyrkan. Vi har dock bara pratat några enstaka gånger. Hon ringde upp mig igår och vi pratade lite. Det var många år sedan jag frågade om gospelkören första gången och hon frågade mig hur det kom sig att jag inte gått med så jag förklarade lite snabbt. Från en sjukdom till en annan. Egentligen ville jag inte dra upp det men det hade varit svårt att inte göra det eftersom jag fick säga att jag inte var säker på att jag faktiskt skulle orka.

Trots intagningsstoppet var jag välkommen. Jag tror hon blev berörd. Det är gulligt och jag är tacksam men jag får ändå lite dåligt samvete för det var inte min mening att dra nytta av cancerskiten.

Hon hade bett mig stanna kvar efter övningen för en provsjungning. Då var jag trött, hjälp vad trött jag var. Jag hade svårt att stå på benen och få ihop hjärnan till att sjunga. Eller nej, själva ljudandet gick väl bra men jag hade svårt att höra och komma ihåg vad hon sjöng när jag skulle sjunga efteråt.

Jag har en fyllig och stark röst med bra klang. Det är inte alla sopraner som har det sade hon. Hon lät väldigt glad och jag blev lite överväldigad. Jag sade att det inte var säkert att jag skulle klara av att vara med bara med tanke på hur trött jag var idag, det kanske skulle bli för mycket. Då sade hon att vi gör en deal - känner jag att det blir för mycket är det ok för mig att gå, jag behöver bara göra ett tecken till henne så vet hon var det gäller. Och angående frånvaro var det max fyra gånger hon tyckte man kunde vara borta, annars missar man för mycket och bör vänta till nästa termin men hon gör ett undantag för mig.

Jag kan redan nu säga att jag kommer att missa fyra gånger eftersom jag skall till Vidarkliniken och det tyckte hon var ofantligt synd eftersom kören har konsert precis då med Janne Schaffer. Men sedan började hon prata om en konsert som skall vara i jul med Sanna Nielsen.

Hon är väldigt generös, jag får väldigt många fördelar. Gör hon det för att hon är en sådan altruist och tror att det här skulle vara så bra för mig eller vill hon väldigt gärna ha med mig på kören eftersom hon ser mig som ett tillskott?

Inte vet jag men nu vill jag sjunga.