Rörelse

Det känns lite som en förändring har skett i mig. Det är skitsvårt men jag tar det lite lugnare. Det är jobbigt för jag vill så gärna fixa och städa och pyssla och greja men jag har dragit ner på allt.

Kan det vara så att jag verkligen fattat att jag inte orkar eller kan vara på maximal aktivitetsnivå hela tiden?

Flera dagar har jag också varit ute och promenerat. Inte för att jag måste utan för att jag ville röra mig, jag ville få lite luft. Jag har även försökt att släppa tankar och liksom bara vara. Jag och träden, jag och mina polare.

Åh, vad jag hoppas att det inte är en tillfällighet och övergående. Tänk om jag till slut kan få till lite lugn och ro i min kropp. Gör jag det får jag tillbaka mig själv igen. Den människan som kan titta på sig själv i spegeln, se ett troll och säga att det var ett fint troll! En människa som är allmänt glad och positiv.

Min X-box har fått arbeta idag också. Eller om det kanske var jag som arbetade mest! Jag har under flera veckor tänkt att jag skall dra fram dansspelet och idag gjorde jag det! Bara under en halvtimme och det var jobbigt för det gjorde ont, ont och ont. Men jag försökte ta det försiktigt och det var ändå roligt och jag tror att det trots allt var bra.

Nu säger fötterna stopp. Neuropatin bubblar och bränner mer än någonsin och högerfoten är nästan helt bortdomnad. Jag kan knappt stå eller flytta mig, fötterna bär mig inte.

En fotmassage hade inte suttit fel. Tvärtom är det det enda som hjälper. Det är inte samma sak att göra det själv men det är tyvärr det enda alternativ som finns i detta hushåll.

Fotmassage och lite choklad får avsluta min dag.