Andra snurren för idag!

Jaha, då var det dags för dagens andra snurr. Jag märker redan att det är jobbigt att skriva så det blir inte många rader idag.

Jag gick fakistkt ut en sväng idag, jag ville knarra. Jag älskar ljudet när man går på sön. Så jag gick omkinrg och knirrade lite här och där. Det är så härligt ljud. Imorgon skulle jag vilja åka pulka, får se om det är tillärckligt. Fast jag tror inte jag hinner för vi var bjudna på ngt från sambons jhobb. Löedag kandske det blir av. Fast jag får vara försiktig för jag skall på dop på lördag så jag får inte bryta ben eller skada nacken eller något såpdant. Jag får vaddera mig.

Nog med rader och snurr. Jag får rätta inlägget imorgon.
Nattttnaitt

Alcomätare

Jag borde ha en alcomätare här vid skrivbordet.
Eller snarare medicinmätare, som kollar hur snurrig jag är.

På kvällarna (och i morse) kommer jag alltid på grejer jag skall göra. Måla lite, färglägga och göra lite bakgrundspapper. Ibland blir det bra för jag är avslappnad (duh) men ofta blir det bara kladd och jag får göra om det när jag vaknar till liv.

Igår kväll kladdade jag lite med färg och i morse när jag vaknade såg det ut som om jag hade plockat blåbär, jag var helt blålila om händerna! Åh, ljuva blåbär. Tur jag inte jobbar där jag måste vara proper! Nu när jag kommer till skrivbordet ser jag att morgonens aktiviteter satt spår. Här är fullt av små papper och färgfläckar på skrivbordet. Jag har underlägg, en självläkande matta som också är enkel att torka av färg ifrån. Men den hade jag inte använt, jag hade målat vid sidan om- på själva skrivbordet.

En himla röra lämnar jag också!

Så, alltså -jag behöver en medicinmätare! Kanske skall önska mig det i julklapp - tillsammans med lite mer energi! :-)

Fast lila är fint och det är en trevlig blåblärsplockpåminnelse!

Godmorgon klockan 4

Ja, nu har jag gått upp och klätt på mig. Konstigt sent va?
Nej, jag är inte sjuk. Inte mer än vanligt! *s*

Jag gjorde ett ganska lyckat försök att gå upp i morse. Vattenstänk, medicinintag samt frukostätning hann jag med innan jag började känna mig konstig. Jättekonstig.

Lika konstig som jag brukar känna mig på kvällarna. Fast på kvällarna är det normalt, då är jag trött. Det är inte lika självklart att bli så konstig på dagen.

Om inte man tar fel på tabletterna...
Japp, jag tog sovpilletabletterna istället.

Jag tänkte att jag tar först en snabb promenad så jag hinner få luft och går och lägger mig sedan...Men det hann jag inte, jag var alldeles borta.

Så jag gick och lade mig.
Och nu har jag stigit upp.

Vad skall jag fylla dagen med tro? :-)

Gråt och snö

Igår grät jag mig till sömns
Ingen bra idé.
Inget bra även utan idé.

PANG!
Huvudvärken kommer direkt, ögonen svullnar och känns som att de skall ploppa ut och de svider.

Men det värsta kommer dagen efter när jag skall öppna dedär rödsprängda ögonen och se mig stirrandes i spegeln som om jag hade värsta bakisen. Jo, gråtbakis finns faktiskt. Vi borde utöka ordlistan. Gråtbakis, migränbakis, pysselbakis. Jag återkommer om jag finner fler!

Hela dagen efter går lite i dimma och jag är trött. Vid 8 var jag så trött att jag tänkte gå och lägga mig. Det hann jag inte. Nu har det gått 3 timmar efter det och jag kan inte riktigt redogöra för vad jag har gjort.

Jag satt och målade nu lite på slutet - dum idé. Det blev inte bra men händerna är totalt infärgade. Lila är visserligen en fin färg...

Ont, ont, ont idag. Nämnde jag att jag hade ont? Axlar, skuldra, höft, knä...name ite.

Dessutom är blixtarna i vänster öga kvar men nu ser jag också lite sämre. Jag måste ringa....någon.
Vem?

Jag börjar bli stressad över allt som skall hinnas den närmsta tiden. Jag tror jag får lista allt och göra prioriteringar men det får bli imorgon. Jag är alldeles för snurrig nu och det är dags för sängen men UTAN tårar idag hoppas jag! Men man vet aldrig, de kan komma lite när som helst. Det var nästan lite enklare att vara tuff och stark, då behövde man minsann inte tjuta och få migrän jämt!
Nattinatt

Åh, vad jag älskar snö!

Då bestämmer vi att man tycker att nedanstående inlägg är roligt så innebär det bara att man har en alldeles härlig humor. Så det så!

Optimism

Jag vet inte om jag är cynisk, negativ, kanske optimistisk eller om det är något annat som gör att jag tycker nedanstående text är hysteriskt rolig!

Var inte alltför optimistisk, ljuset i tunneln kan vara ett tåg. ~ Franz Kafka

Blixtar

Det blixtrar i mitt vänstra öga, det är obehagligt och det skrämmer mig en smula.

Mycket sedan sist.

Efter många års vägran gick jag till slut med i Facebook.
Jag fick ett meddelande från en kille jag träffade för många år sedan. Han skrev att det var länge sedan och att mycket säkert hade hänt sedan sist.

Ja, mycket har hänt.

Jag har haft ont och varit trött och varit sjukskriven. Jag har ätit och kräkt - massor! Jag har gått på behandlingar för både utmattning och ätstörningar och det har varit bra. Jag har skrattat mycket och jag har gråtit mycket. Jag har varit rädd och jag har varit arg och även avundsjuk och lite bitter. Jag har haft en släng av cancer och tillbringat 4 månader i nästintill medvetslöshet orsakad av cytostatikan. Jag har fått lära mig hur det är att vara totalt hjälplös. Jag har mött många människor, de flesta alldeles otroligt fina och vänliga. Jag är mindre känslig och mer öppen. Jag har fått besked om barnlöshet. Jag har helt bytt frisyr, jag har tappat ett bröst.

Jag har inte arbetat en dag, inte rest, knappt varit social, inte varit ute, inte druckit vin.

Men oj, vad det har hänt mycket.

Avklädd och duktig

Häromdagen åkte jag till grannstaden och klädde av mig.
Det hade ju kunnat vara riktigt trevligt beroende på vem jag hade som sällskap.

Nu var det dock inte så spännande eftersom det var min sjukgymnast jag skulle träffa.

Märkligt nog bryr jag mig inte så mycket om brösten..eller snarare bristen på det. Jag använder i stort sett aldrig protesen (bara vid högtidliga tillfällen! ;-) Kom på på tåget att jag satt utan. Men jag gillar lager på lagerstilen och jag tror inte det syns så mycket. Jag vet faktiskt inte, det kanske syns jättetydligt. Men då får det göra det.

Jag hade iofs behövt använda protesen viktmässigt, för att få balans, för axlarnas skull. Men jag klarar inte av att bära den lilla läskiga plastiga prylen. Örk.

Det som är jobbigt är att visa hur tjock jag är. Och att hon skulle ta på det tjocka fladdret. Eller skall jag benämna det volanger istället. För volanger är ju fint, eller hur?

Hon kollade leder och muskler och hållning. Kände och höll och klämde. Hon lyckades hitta många ömma punkter. Fast det förvånade mig inte, det mesta är ju spänt och ömt på mig.

Men hon lyckades göra det till något ganska glädjefyllt ändå, märkligt. Jag fick en sådan rolig komplimang. Jag skulle sitta på britsen med benen också uppe på bristen. Jag skulle trycka ner själva knät och vinkla upp foten, sedan skulle jag böja ner endast tådelen. Bara jag fattade hur jag skulle göra var det ju inga problem. Men jag var tydligen jätteduktig för detta var jättesvårt. Hmmm...nää, det var det inte men jag blev så glad. Denna kropp klarade av något och hon var så översvallande.

Jag kan trycka, vinkla och böja samtidigt!
Så, jag är duktig.
Bara så du vet det!

Nästan igenkänd

Jag var på apoteket. Där är jag ju ganska ofta, fast jag var där ännu oftare förra året!
De är trevliga de som jobbar där men jag har inte så stor koll på dem.

Så döm om min förvåning när jag kom fram till kvinnan som skulle fixa till mina mediciner och hon utbrister i ett åh, jag kände nästan inte igen dig. Hmmm...men du kände igen mig? Lite? Det förvånade mig. Jag hade fått så mycket hår och det var så fint och hon kände knappt igen mig.

Vad gulligt, vad glad jag blev.

Marinad

Den senaste veckan har jag marinerats i dåligt humör och det tar otroligt mycket energi. Jag är som en känslomässig svamp som drar åt mig andras humör trots att jag försöker värja mig.

Nu stänger jag av dig och går och lägger mig. Eller börjar i alla fall...det tar väl en timme innan jag är nerbäddad som vanligt.

Nattinatt.

Vänner

Vänner, både tvåfota samt mina håriga fyrfotiga gör att det inte känns så tungt och hopplöst.
Det finns hopp.
Det finns möjligheter till ett annat liv.

Ett år sedan sista cyton

I dag är det ett år sedan jag fick min sista cytostatikabehandling.
Ett år.
Ett helt år.

Konstigt nog känns det som om det bara var några månader sedan.
Det känns fortfarande aktuellt. Jag har så mycket mer prat och funderingar om detta i mig och skulle behöva få ut det för att verkligen lämna det bakom mig. Men det kan jag inte, det får jag inte.

Och det fortsätter.

Rosa månaden på kyrkogård.

Jag är medlem på flera pysselforum.
Rosa månaden har uppmärksammats otroligt mycket och insamlingar har genomförts.
Det är bra, det behövs alltid mer pengar till forskning.

Men jag undrar om de verkligen funderat på vad det innebär.
Eller tror de att alla blir friska? Det finns människor som dör av bröstcancer. Ganska många faktiskt. En fin människa begravdes bara för någon vecka sedan.

I slutet på oktober är det dags för Halloween. Och då skall det skapas läskiga saker.
Jag får inte ihop det. Jag blir illa till mods av kort och chokladkorgar och i form av kistor och kyrkogårdar.

Bröstcancer och kyrkogårdar är ingen lyckad kombination i min hjärna, det blir lite för mycket för mig just nu.

Eller är det jag som är känslig?

Handlar inte om sjukdom.

Mina två föregående inlägg handlar inte om sjukdom.
De handlar om respekt och tillit.

Och jag är tacksam för era kommentarer.

Jobbig dag

...och jag vet inte vad jag skall tro...

...

Arg, besviken och ledsen.
Det kan vara något riktigt jobbigt.

Syntetiskt serotonin?

Jag håller på med något som heter Altered books (jag berättar gärna vad det är om du är intresserad) och i min nuvarande alster skriver jag om min cancerresa och allt som faktiskt varit positivt, allt som jag lärt mig.

Jag har en anteckningsbok som jag ofta antecknat i speciellt efter samtalen med min goa kurator. Vi hade tydligen pratat om serotonin en gång (vilket är en neurotransmittor). Det finns ju många naturliga sätt att öka serotoninhalten på och jag vet ju en del men jag gjorde en google-sökning för att se om jag kunde hitta några fler.

Jag blev chockad. Allt jag hittade handlade om mediciner och olika piller. Inte någonstans på de två första söksidorna stod det något om naturliga sätt att öka det på, inte ens när jag direkt sökte på det.

Är världen så? Det naturliga försvinner mer. Det plastiga och syntetiska tar över mer och mer!?

Nää, fram för mer kramar och sex och klappa katten och baka bullar och plantera växter och lyssna på musik och titta och känna på vackra saker. Öka din serotoninhalt på naturlig väg!

Konsthantverk och trötthet

Jag är extremt fascinerad av konsthantverk. Inte så att jag vill äga allt vackert jag ser.
Nej, jag vill skapa sådant!

Det är nog bland det roligaste jag vet att titta på konsthantverk. Det och loppisar!
Jag pratar alltid väldigt mycket med hantverkarna och fascineras av deras arbete. Jag frågar mycket och försöker insupa allt.

Tänk om man kunde arbeta med något sådant och livnära sig på det.
Fast att gå typ 5 år för att lära sig att bli keramiker...nää, det är nog för mycket.

Jag hinner brinna så mycket under denna korta stund jag är där att det inte är mycket kvar av mitt ljus när jag kommer hem. Det blir lika mycket kollaps av detta som att göra mindre roliga saker, lika stor trötthet.

Men jag är åtminstone fylld av trevliga samtal och minnet av vackra alster.

Inte alls skit!

Jag får revidera gårdagens berättelse.
Det var tydligen inte skit. Det var något ännu värre...

Det var fett från restaurangens fettavskiljare och är alltså sådant vi äter!!!
Det var nog den vidrigaste stank jag känt och luktar många gånger värre än skit!

Jag kommer nog att käka hemma ett bra tag framöver! :-)

Sömndeprivation

Igår var jag verkligen desperat. Jag förstår verkligen att sömndeprevitation används som tortyr!

Igår försökte jag ta en tupplur men det var helt kört. Jag stod ut i 1 ½ minut, sedan kröp det för mycket i kroppen. Jag steg upp och gjorde yoga istället. Det var bra, det gav mig energi.

På kvällen låg jag en stund och läste men en kisse på magen. Det är också bra.

Redan 20.18 igår började jag förbereda för att gå till sängs. Hmmm....som vanligt tog det ganska lång tid men jag var ändå i säng tidigare än vad jag brukar vara. Det tog ett litet tag innan jag somnade men jag fick ändå vila.

Som vanligt vaknade jag tidigt.
Som vanligt vaknade jag av byggnadsarbetarna. Men denna gången hade jag förberett mig.
Jag hade tagit fram det stora artilleriet, hörselkåpor!!
När det började ljuda utanför plockade jag helt sonika fram dem. Tyvärr kan jag ju bara ligga på ryggen med dem på men det är ändå värt det för att få lite vila och tystnad.

Fast då plockade de fram ett vapen som slår alla öronproppar och hörselkåpor med råge. Jag kapitulerade totalt!

Jag hade somnat och drömde. In i drömmen kom en märklig lukt. Inte bara lukt utan en riktig fruktansvärd stank. I drömmen kunde jag inte ta mig därifrån. Jag höll på att storkna och kräkas samtidigt men jag kunde inte komma undan. Till slut vaknade jag gudskelov och kände att stanken var härifrån, något utanför. De höll på att rensa något avloppsrör och här fullkomligen stank SKIT. Det var det absolut värsta sättet jag har vaknat upp på någonsin!

Imorgon är det gudskelov lördag.
Jag har köpt en lott.
Jag hoppas jag vinner mycket pengar så jag kan köpa ett hus på landet istället.
Där skulle jag trivas.

Garvar

Det är bra att man kan roa sig själv.
Som jag garvar när jag läser nedanstående inlägg.
Jag är ju fortfarande lika trött men jag kunde inte låta bli att skratta åt eländet och åt min surhet! :-)

Ljudmatta

Jag är alldeles yr av trötthet och klockan är bara halvelva.

Som vanligt vaknade jag vid 4 och sov sedan typ kvartvis. Vaknade och somnade, vaknade och somnade. Svettades och frös, frös och svettades. Dessutom har jag två söta katter som trampar omkring på mig, jag är ju deras sovkudde. I vanliga fall tycker jag om det men har jag svårt att sova och är varm blir det lite panikartat ibland.

Det är några kritiska halvdvaletimmar under tidig morgon, sedan hade jag nog kunnat somna om.
Hade kunnat ja. Men jag gör det inte. Varför inte då kan vän av ordning undra.

Jo, för att jag bor i helveteshålan av ljudmattor.
Just nu önskar jag att jag hade kunnat hitta en lagom varm grotta någonstans och gå i ide. Det måste ju förresten innebära att man skulle slippa äta. Ah, vilket härligt liv.

Jag bor mitt i stan.
Husen har precis lagom avstånd för att det skall eka ordentligt. Det är kullersten och gågata. Vi har affärslokaler längst ner.

För tillfället håller de på att bygga om vinden till vindsvåningar. De har hållit på i ca 137 år och skall göra det i sådär 63 till. Så känns det i alla fall. Det är ett himla liv. De har en hiss för att få upp grejer. De borrar, slipar och bankar gånger 2. Åtminstone låter det så, det ekar ju! Gudskelov skriker de inte, något att vara tacksam för!

Se kullergtan som pinnen på ett T. Taket på T:t är vanlig gata och där stannar alla budbilar, ja, de flesta bilar faktiskt. Sedan D-R-A-R de varuvagnen till basen på T:t för det är här affärslokalerna finnes. Det blir mycket ljud! Fram...och tillbaka! Varenda jäkla dag!!!

Sophus finns här ju också. Ett fint litet hus placerat även det vid basen på T:t. Jag bor precis ovanför, fast 4 våningar upp. Jag kan kontrollera att det går rätt till. Men det vill jag inte. Jag vill inte ens höra skiten! Två gånger i veckan kommer de. De kommer från taket på T:et och hämtar sopkärlen och D-R-A-R dem längs kullergatan, en efter en. Nej, de tar faktiskt två åt gången. Men här är måååånga, kanske 12 stycken men det låter som 122.

Gattvätt, gatborstning - vad heter det? De sopar gatan (taket på T:t) någon gång i månaden och det låter. Allt låter!

Varje morgon är jag på väg upp för att slita ner taklampan. Nej, ljuset är inte speciellt störande - den är ju givetvis släckt. Men den låter!!! Vem var det som kom på den dumma idén att sätta upp en snäckskalslampa i sovrummet!? När man har en klampande dvärg ovanpå! Bli inte rädd om du ser att grannen som skall flytta in ovanför dig ser riktigt stor ut. Nej, de brukar gå normalt. Däremot, ser du en liten, smal och petit människa. Isolera hela klabbet! Jag vet inte hur många småttingar som bott ovanför mig som KLAMPAR!! De borde lära sig att man kan använda hela fotens undersida när man går och inte bara hälen!!

Idag vaknade jag av ett nytt ljud. Jag kunde inte riktigt placera det. Jag utgick ifrån att det var från bygget och försökte tänka bort det. Det gick inte. Det funkar inte att dra en kudde över huvudet, det funkar inte med öronproppar. Förresten kan jag inte använda öronproppar så mycket för jag för ont av dem och det känns som att lite av insidan följer med ut. Mina stackars slemhinnor är sköra numera.

Nåväl, ljudet.
Till slut stod jag inte ut längre, ljudet skar för mycket!
Jag gick upp och kollade. Det var en jäkla lövblås! Jag såg typ 37 löv som låg på marken. Var de tvungna att använda lövblås för det!? Före lövblåsen var de kanske 55, vad vet jag. Men jag lovar att jag hade kunnat sopa bort dem för att slippa det ljudet på morgonen!

Nu är det helt tyst. Efter 10 sådär räknar alla ljudterrorister med att de har väckt alla, då kan de tystna och göra normala saker. Och nu är det kört, nu vill/kan jag inte sova!

Jag är skitsur.
Jag är arg.
Jag är trött.
Jag är matt och yr.
Jag orkar inte mer.
Snart bär jag hand på någon. Företrädelsevis någon av ljudterroristerna så det blir något tystare här.

Äta

På ett sätt önskar jag att jag hade sluppit att äta. Det hade varit mycket enklare.
Eller om jag kunde blanda något i vattnet så det fortfarande såg ut som och smakade som vatten. Finemang!

Jag märker hur mycket sämre ätstörningen har blivit, hur mycket svårare jag har att hantera den. När jag gick på behandling för några år sedan fick vi skriva matdagbok vilket var väldigt bra. Där skulle man anteckna vad man åt, när man åt, hur man åt och vilka tankar och känslor man hade. Den visade att jag främst åt när jag var trött. Istället för att vila mig så äter jag. Och jag som trodde att jag var smart...

Och gissa hur man mår efter cystostatikabehandling? Joo, trött, tröttare och tröttast. Jag har grymt svårt att sova på natten, jag vaknar väldigt ofta. Det hade väl iofs funkat om jag hade vilat på dagen, då hade jag ändå fått min återhämtning. Men jag kan inte lägga mig på dagen, jag får lite panik av det. Det tar en bra stund för mig att komma ner i varv och under den tiden skall jag bara ligga där och stå ut. Det klarar jag oftast inte.

Så istället äter jag. Och det är inte morötter och te jag är sugen på. Nej, choklad skall det vara. Choklad, choklad och choklad.

Illamående är en annan effekt av cyton. Givetvis mår jag inte illa på samma sätt nu men det finns där. Och då vill jag inte äta. Äter jag inte mår jag ännu mer illa samt att jag får huvudvärk, ont i magen och blir yr. Då blir det ännu svårare att äta. Och när det är riktigt kris behöver jag något som ger snabb näring. Choklad.

Det märkliga i dessa situationer är att min tankefunktion liksom är avstängd. Då hade jag ju planerat bättre och sett till så att jag hade ätit så jag inte blev hungrig och illamående. På ätstörningskliniken fick vi lära oss att äta 5 gånger om dagen vilket var något jag mådde väldigt bra av. När jag åt så fanns det varken tid eller plats för extraätande, jag ville inte heller ha något.

Men det tar tid och energi. Det är mycket planerande. Tidigare tänkte jag aldrig på mat.
Nu tar det så mycket energi att jag svälter större delen av dagen för att jag inte klarar av att tänka och planera. Oftast är kylskåpet fullt av mat, nästan varje dag har jag rester jag kan äta. Men det hjälper inte.

Yr och matt

Jag känner mig alldeles yr och matt idag också. Kroppen känns så tung att jag har svårt att hålla den uppe. Jag märker att jag sitter som en ostbåge.

Men jag tror jag vet vad det beror på. Jag sover extremt dåligt och har gjort så under ganska lång tid. Jag tror att det tar ut sin rätt nu.

Jag skall tvinga mig att gå ut och få lite luft.
Sedan skall jag äta lite och sedan får jag tvinga mig lite till men denna gången till vila.

Att jag skall vara så motsträvig!
Det hade varit mycket lättare om jag hade lyssnat på mig och lytt!

Dubbeldusch

Jag hade dagen planerad.
- pyssla lite
- bada
- ta en promenad
- handla
- gå till posten

Det var en ganska enkel planering tyckte jag. Sådana svårigheter som matintag och dylikt lämnade jag ute, jag kan ju inte klara allt! Haha

Men det blev inte som jag trodde.

Efter badet klarade jag inte av mer. Man kan ju bli lite snurrig om vattnet är för varmt eller om man badar länge men båda delar var ganska lagom tyckte jag. Jag skrubbade mig med en olje/saltinpackning som är skön och luktar gott. Vanligtvis. Idag luktade den mysko men det fattade jag inte helt förrän jag var inskrubbad. Just den lukten sitter i länge också. Så kunde jag inte lukta.

Och vanlig duschcreme biter inte riktigt på detta, då hade jag fått stå där i en timme. Så jag tog en annan olje/saltinpackning för att liksom lösa upp den första. Dubbelolja. Det blev oljigt.

Det kanske var det som blev för mycket för mig?
För sedan orkade jag inget mer. Jag kunde knappt ens ta på mig vilket iofs var en kombination dels av energibrist men också dels pga värme och kladd! Jag fick öppna balkongdörrarna och lufta av mig.

Sedan fick jag lägga mig i soffan. Det blev inte mycket mer gjort.
Jag lyckades samla energi så jag kunde laga middag. Det är jag glad över och det blev gott.

Alldeles nyss tog jag en dusch till. Jag var fortfarande kladdig.
Så jag har haft ganska fullt upp idag...men inte riktigt som jag trodde.

Tänk att det kan vara så jobbigt att bada.

Jag går och lägger mig istället.
Nattinatt.