Hår

Jag måste ha en bild på mig till en grej.
Vilken bild skall jag ta?
Bilden där jag var frisk och hade mitt långa, blonda hår?
Skall jag ta en "gammal" bild där håret var på väg att växa ut eller skall jag försöka göra mig fin och ta en ny och förhoppningsvis ok bild?

Inget känns rätt, mitt utseende känns inte rätt, det känns inte som jag.

Det är konstigt med lockigt hår. Jag tycker det är fint med lockigt hår men det känns konstigt. Det är liksom ganska mycket hår på ett ställe men det ligger inte på huvudet utan är ovanpå, lite fluffigt sådär. Jag fryser fortfarande om huvudet. Jag har ju inte hår PÅ huvudet utan ovanför! När jag hade det raka håret låg det längst huvudet och värmde mig.

Håret kittlar mig.
Lite då och då försöker jag vifta bort det som killar mig. Men det går ju inte.
Håret lockar sig och killar mig i öronen. Det är nog "värst" för det killar jättemycket! Och när håret är nytvättat kittlar det mig i pannan. Håret är enklare att hantera när det inte är nytvättat. Fast så kan man ju inte gå. Inte offentligt i alla fall.

Fast jag saknar ändå mitt långa hår. Jag kunde känna mig fin i det håret.
Nu ser jag ut som ett troll.

Tanken att förlora håret var inte alls svår. Märkligt nog var det lätt att acceptera. För sambon var det väldigt svårt, jag tror att håret var en stor del av hans attraktion för mig. Men när dagen kom och håret fastnade tussvis i borsten fick jag lite panik, det var jättejobbigt. Jag hade bara tänkt på hur det skulle vara att VARA skallig, jag hade inte haft en tanke på hur det skulle vara att BLI skallig. Men det gick över och det funkade att vara skallig med mössa jämt så jag inte frös.

Nu däremot är det svårare.
Mycket svårare än när det föll.
Jag tycker att delar av det är roligt. Det är komiskt att det kittlar mig och att det känns konstigt att jag har hår ovanpå huvudet. Men resten är svårt.
Jag känner mig gråtfärdig varje gång jag ser mig i spegeln och varje gång jag ser en gammal bild av mig själv.

Vad jag gjorde?
Jag bad sambon att ta en ny bild av mig.