Glömd gråt

Jag vaknade med svullna, svidande ögon.
Ont i huvudet och hela kroppen.
Mosig i huvudet av gråt.
Jag kommer ihåg att jag grät precis när jag skulle lägga mig men jag kom inte ihåg varför.
Den sista timmen varje kväll är nästan alltid helt bortblåst.

Det tog några minuter innan jag kom på vad det var.
Precis innan jag gick och lade mig läste jag att G inte hade klarat sig, hon var död.
Denna vidriga sjukdom har tagit ytterligare en otrolig kvinna.

Idag känns allt så meningslöst.