Cancer som en trasselsudd

Cancer är som en stor klistrig trasselsudd med långa trådar.

Även när den inte är kvar inuti mig så finns den ändå där någonstans och klistrar sig fast med sina långa svepande trådar.

Ibland lyckas jag skaka av den så mycket att bara den ena änden klamrar sig fast vid något finger och resten fladdrar i vinden en bit bort från mig. Andra dagar är jag totalt innesluten och fångad i dess väv.

Under tidens gång kommer trasselsudden att bli mer och mer sliten och gles och den kommer att förlora en del av sin klistrighet.

Men helt fri från den blir jag aldrig.