Mammografin

Jag vet ju att jag har varit där tidigare men jag kände knappt igen mig alls! Tänk att man kan tappa bort det så totalt. Jag kände igen själva omklädningsrummet men hade ingen aning om vägen till mammografin och jag kände inte alls igen receptionen. Mycket märkligt.

Smärtan är väldigt avhänging vem som utför undersökningen. Första gången var fruktansvärd, andra gången var ok och denna gången var också ok. Denna kvinna var väldigt empatisk och förstående, väldigt rar. Det gjorde att det inte alls kändes så jobbigt, det gjorde inte riktigt lika ont.

Hon frågade om jag tyckte det var jobbigt och jag svarade ja. Men det jag tänkte på i första hand var att komma dit igen och påminnas om hur allt började. Jag kommer att vara frisk och jag skall behålla mitt andra bröst - så är det bara, det har jag bestämt mig för.

Om jag hade väntat hade jag kunnat få beskedet direkt men jag valde att inte göra det. Visserligen är jag säker på att det ser bra ut men OM det inte gör det vill jag inte få beskedet på det sättet och jag ville inte ha helgen förstörd. OM det inte ser bra ut lär det bli tillräckligt många helger som "försvinner" ändå.

Idag är jag inte riktigt lika säker längre, jag börjar bli lite orolig. Imorgon när jag skall till min onkolog på undersökning och besked av mammografin kommer jag att vara riktigt orolig. Resultatet kommer att vara det första han behöver säga till mig, efter hälsningen såklart. Efter det kan jag slappna av något....hoppas jag. För hur skulle jag klara att ladda om nu? Jag har inga reserver kvar alls.

Med andra ord måste allt vara bra imorgon och det kommer det att vara!