Idag har allt varit segt och jag har haft svårt att finna glädjen.
Jag kom ut men inte mer än en promenad till Hemköp och det är inte vidare långt. Men alldeles tillräckligt ändå. Det var till min förvåning väldigt mycket folk och jag blev jättestressad. Idag var det extra jobbigt att bo mitt inne i stan. Idag om något hade jag behövt mina älskade träd att hålla mig fast vid och tanka lugn och energi.
Märkligt att det som till en första blick kan vara motsatser ändå passar så bra ihop. Lugn och energi. Kraft och ro. Idag hade jag behövt plocka fram en internalisering av mina träd. Men det har jag inte ens tänkt på förrän nu. Inte för att jag är vidare bra på det dock, jag glömmer alltid sådant. Det hade nog varit bra att göra en avslappning, det kommer jag också på nu. Undrar om det skulle hjälpa att göra en stor tavla med mina små tips till mig själv. Fast jag skulle väl bara glömma att titta på den...
Jag har inte varit så aktiv med mina stretchövningar på sistone. Det märks. Jag har mer ont och icke-känsel-området liksom sprider ut sig. Dessutom är neuropatin i fötterna skitjobbig. Jag vill inte vara i denna kroppen längre, den är inte rolig.
Hur hittar jag ut?
Fortsätt med stretchövningarna och ha tålamod!!! Snart hittar du och din kropp varandra igen!
SvaraRaderaTack Ludmilla! Ja, jag får se fram emot det mötet! :-)
SvaraRadera