En av alla goa damer jag lärde känna på Lydiagården har råkat ut för en katastrof. Både deras hus och ladugård brann ner och de djur som inte brann inne fick avlivas. De har inte bara förlorat sitt hus utan även sitt levebröd. Jag är alldeles chockad och skakig och så fruktansvärt, fruktansvärt ledsen för hennes skull. Livet kan verkligen vara grymt.
Livet är ibland både grymt och orättvist.
SvaraRaderaStackars dam som säkert haft mycket i bagaget innan.
SvaraRaderaDet är nog så sant som sagt att man skall Fånga Dagen, man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet.
Bästa hälsningar till dig!
Gunilla.
Tack för att ni delar med er av er medmänsklighet, det uppskattar jag!
SvaraRaderakramar