Allt det äckliga med cancer

Det man främst tänker på när man hör ordet cytostatika är att man mår illa och tappar hår. Det stämmer ju men det är långt ifrån allt. Det finns mycket, mycket mer. Varför är det ingen som pratar om allt äckligt och konstigt?

Jag hörde inget om ansiktskontinens innan jag började min behandling med bla tårar som bara sprutar konstant. Det är ungefär samma av cyto1 som av cyto2 (jag fick 4 behandlingar av cytostatikakombination 1 och skall få 4 till av cytostatika nummer 2) förutom att konsistensen är annorlunda. Först var det vanliga tårar som inte lämnade spår. Nu blir de liksom som vitt pulver i ögonvråna.

Den andra delen av ansiktskontinensen är näsan som rinner. Det avtog ett tag men nu har det ökat igen. Ett tag funderade jag på om jag skulle sy en skidmask i frotté som kanske skulle fånga upp all vätska i ansiktet. Nu verkar jag mer behöva proppar för att stoppa det. Även det har förändrats. Tidigare var det precis som vatten men nu är det en massa blod. Och det jobbiga med det är att det koagulerar och sätter igen näsan. Det är som att vara förkyld och täppt i näsan fast med blodkoagel. Det går ju inte heller att snyta sig alltför kraftigt för att få bort det heller, då är jag rädd att hjärnan skall flyga med! Dessutom verkar det vara mer lättflytande. Jag hinner knappt få upp näsaduken när näsan börjar droppa. Ibland orkar jag inte ens. När ingen ser mig låter jag det emellanåt droppa. Är det såhär det börjar när man blir gammal? Jag kommer ihåg gamlas näsdukar när jag var liten, de var alltid så äckliga! Jag insåg också igår att jag hade tappat allt näshår i näsan. Inte för att det var någon skog där tidigare men de gjorde väl någon nytta. Jag vill ha tillbaka mitt näshår. Tänk, en mening jag aldrig trodde jag skulle uttala eller plita ned!

Vad mer...jo, öronen. Tidigare hade jag helt normal öronflora eller vad man nu kan kalla det. Nu har det blivit dammigt i ytterörat. Om jag killar mig i "utanpå"-örat får jag liksom vitt damm på fingrarna. ÖRK!

Naglarna blir konstiga. De bucklar sig, nagelbanden fransar sig och det blir lätt sår. Jag har fått svarta fläckar längst ut samt det ser ut som jag konstant har sorgband, skitiga naglar. Smutsiga naglar är bland det värsta jag vet. Nu har jag inte det men ser hela tiden ovårdad ut! Det kan hända att man tappar dem också...då slipper man ju sorgkanterna i alla fall!

Det är inte riktigt lika illa med naglarna på tårna, inte än! Däremot har fötterna blivit extremt torra. Jag har alltid haft bra fötter. Även om jag inte vårdat dem så mycket som jag hade velat har de tjänat mig väl och aldrig direkt haft förhårdnader eller problem. Nu är jag fnasig och rafsig och torr. En av de första sakerna jag vill göra efter allt detta är över är att gå på fotvårdsbehandling, som jag skall njuta!

Förr i världen mådde man riktigt illa av cytostatika och förlorade då mycket i vikt. Det gjorde jag första veckan efter behandling med cyto1. Andra veckan var jag så glad att jag kunde äta att jag gjorde det, mycket! Nu har jag vidrig metallsmak i munnen så jag äter för att försöka bli av med det. Det hjälper inte mot smaken i munnen, däremot kan jag till min stora glädje se att jag lär inte förtvina i alla fall. :-/

Huden är vårt största organ. Å ena sidan har jag blivit väldigt len och mjuk. Jag antar det är för att cytostatikan påverkar de snabbväxande hudcellerna och dess omsättning. Men det blir äckligt att bada för hudcellerna lossar och man badar i sina egna avskalade celler.

En annan åldrandegrej för mig är när man får mer pigmentering och hudfläckar. Det kan man få av cytostatika också. Jag har fått fullt av små födelsefläckar överallt, precis överallt. De ploppar fram från dag till dag.

Om det är ansiktskontinens på ena hållet får jag väl kalla det helstopp i andra änden. Det är torrsprickor både här och där. Det är fullt normalt med blod på pappret vilken ände jag använder det på. Jag fick torrsprickor i underlivet, HUR KAN MAN FÅ DET!? Det är ju inte ens använt på evigheter!

Det verkar som att det finns en anledning att ha lite hår i häcken. Det agerar vägledare. Nu när jag kissar är det snarare rondell än en enkel sväng. Testa en brazilian wax så får du se själv!

Förr i världen var jag en fin flicka som aldrig pruttade och gjorde jag det så luktade det hallon. När jag var i sällskap där det inte passade körde jag med tekniken infart. Vid cyto1 fick jag antibiotika som gav många biverkningar. En av dem var att man kunde bli gasig. Mina tidigare pruttar var ganska modesta och lämnade inga direkta efterverkningar. Nu skrämmer jag katterna! Det är mer ljud än övrigt dock vilket jag är tacksam över, jag skulle inte ha ork att fly fältet varje gång pga doftevakuering. Men jag har förlorat tekniken till infart, jag orkar inte längre. Är jag inte en fin flicka längre? Tänk om jag pruttar vid helt fel tillfälle, åh hemska tanke!

Värmevallningar tillhör inte enbart klimakteriadamer. Även för cancerpatienter tillhör de vardagen, man hamnar ju i kemiskt klimakterium. Tur att vi har dusch lättillgängligt.

Och avslutningsvis, jag luktar annorlunda. Jag tror väl egentligen inte att jag luktar äckligt rent objektivt sett men det är det för mig. Det är annorlunda, det är konstigt.

Och du som trodde att man blev blek, smal och intressant av att ha cancer. Det har man ju sett på TV. Nää, stämmer inte alls! I själva verket är det vätskor överallt, man är blek, fet, svettig och luktar konstigt och pruttar och torkar sig konstant med blodiga näsdukar.

Idag är jag arg. Och ledsen. ARG och ledsen. Och trött, konstant trött.
Och efter imorgon lär jag vara ensam om att härbärgera här på bloggen.