Tredje behandlingen

Usch, bara jag skriver ordet behandling mår jag illa igen.
Igår var det dags för den tredje omgången. Jag var riktigt, riktigt rädd när jag gick dit, väldigt orolig att jag kommer att bli lika dålig som förra gången.

Eftersom jag hade så mycket besvär av biverkningarna kommer min dos inte att höjas denna gången vilket jag var glad för. Samtidigt tänkte jag ändå lite att jag svek dem. Hopplösa duktiga flicka...

Jag fick en ny sköterska denna gången och hon var rasande duktig och effektiv. Hon presenterade sig säkert men jag uppfattade inte hennes namn. Jag var ju så övertygad om att det skulle vara en Jenny men efter halva tiden läste jag på hennes skylt och det stod något helt annat, vad paff jag blev! Skall jag nu behöva träffa ytterligare en nästa gång...eller skall jag fråga om jag får behålla denna.

Jag hade nästan lite förhoppningar om att jag skulle få gå hem utan behandling för min piccline hade glidit ut ganska mycket. Det var på håret men jag skulle få dagens behandling, sedan skickar de mig på röntgen för att se hur långt den har glidit ut. Den måste ligga i ett större kärl eftersom denna kombination av cytostatika är så vävnadsirriterande.

Herregud, bara jag skriver om det och nämner c-ordet så håller jag på att spy. Jag bör nog inte skriva om det när det är såhär. Jag fick rusa till spannen, den står här bredvid mig ifall...

Nej, det går inte. Jag avbryter här, kan inte skriva om det just nu.