Operation hårryckning har inletts och nästan hunnit avslutas! Hjälp vad det drösslar! Anledningen till att jag inte drog av allt är att sambon bönföll mig med nästan tårar i ögonen. Usch, det var jobbigt att se. Han verkar nästan ta förlusten av håret starkare än förlusten av bröstet.
Jag gjorde en fläta och klippte av och så drog jag av några fina längder som jag skall spara i en altered book. När jag ser håret helt separat tycker jag att jag har riktigt fin hårfärg ju, det visste jag inte! *s*
Än så länge känns det inte extremt jobbigt att tappa det, jag är mest fascinerad av hur det liksom bara ploppar av och vilken otrolig mängd hår jag har. Jag har inte tjocka hårstrån men måååånga!!
Om en dryg halvtimme sitter jag på cytostatikamottagningen och förbereds för behandling nummer 2. Bara jag tänker på det får jag lite ont i magen, jag borde försöka vända och tänka på behandlingen som något positivt. OM det är så att det finns några eländiga tumörceller kvar tar vi kål på dem, poff, poff!
Nu skall jag se om jag kan få mig lite styrkande kattgos innan jag åker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar