Hela min kropp hettar men tyvärr är det inte av en angenäm art. Jag har feber igen och jag är ynklig. Fast inte lika ynklig som förra gången då bihålorna tog sig ton. Jag vaknade inatt av att jag hade ont i halsen så jag trodde det var en förkylning på väg igen. Men smärtan stämde inte riktigt och jag har ännu inte blivit täppt. Däremot är temperaturen förhöjd och jag har ont i hela kroppen. Det räcker som jag skrivit tidigare med en ynka temperaturhöjning för att jag skall bli eländig. Jag mådde även fruktansvärt illa, något som är bättre just nu som tur är!
Det kändes inte så illa när jag gick upp så jag traskade iväg till sjukgymnasten idag. Lite saktare dock men ändå. Fast en timmes promenad och den behandlingen blev för mycket för den här slitna kroppen och jag trillade ner i sängen så fort jag kom hem.
Min uppdatering visar mer på min envishet än mitt mående just nu. Den enda anledningen till att jag startade datorn är att jag kom på att jag skulle söka från en fond och det är sista dagen på söndag vilket innebär att det måste skickas idag. Någon ansökningsblankett har jag inte och färgpatronen är slut på skrivaren. Och så lägligt för Magne att ställa sig och kissa på mina samlade papper på skrivbordet just nu. Frustrationen gav mig dock energi under de minuterna det tog att städa upp det.
Jag har smsat en granne med frågan huruvida hon har en skrivare och jag väntar på svar. Jag väntar dessutom på att människan som ansvarar för fonden skall komma tillbaka från lunchen. Jag lämnar datorn för att företa väntan i horisontell position.
torsdag 27 september 2012
måndag 24 september 2012
Prioritet renhet
Jag har inte klarat av att tvätta på evigheter och det är ett helt berg som möter mig och försöker anfalla mig när jag öppnar klädkammaren. När jag hämtade min post (vi har postfack i entrén) såg jag att det var ledigt i tvättstugan så jag släpade ner min fångst. Idag har jag prioriterat renhet. På grund av värk, frusenhet och trötthet har jag inte heller orkat att duscha, dock handlar det inte om lika långt uppehåll som tvätten. Att duscha och tvätta håret innebär att jag måste sträcka upp händerna över huvudet en bra stund och det har inte funkat. Tvagning av kropp funkar ju utan dusch så jag var ju inte direkt skitig men håret behövdes sannerligen tvättas. Jag fick ta att det gjorde ont att sträcka händerna uppåt den tid som krävdes. Jag fick också ta att jag efter duschen fick vila en bra stund innan jag kunde ta nästa steg och klä på mig. Just idag kommer renheten innebära att jag inte orkar laga mat.
Nu skall jag avsluta med att ta en värktablett. Eller är det en inledning? Och borde jag i så fall inlett reningsprocessen med just denna?
Nu skall jag avsluta med att ta en värktablett. Eller är det en inledning? Och borde jag i så fall inlett reningsprocessen med just denna?
lördag 22 september 2012
Dagens imponerande lunch
Idag blev det en höjdare! Jag läste ett recept som hette öppen lasagne som jag var tvungen att prova eftersom det lät så gott. Och det var det verkligen! Jag följde inte receptet exakt dock, det var bland annat skinka i originalreceptet.
Vad sägs om öppen lasagne med champinjoner, aubergine och lök med ricotta och mandelpesto med citron? Det öppna i rätten innebär att den inte var ugnsbakad utan man kokte lasagneplattorna och lade ihop allt på tallriken.
Jag tycker det är roligt att prova nya recept och kombinationer. Sådan är jag med färger och annat material så det är väl bara givet att jag fungerar på samma sätt med mat och bak. Vanligtvis har man ett antal rätter man brukar hålla sig till men jag vill hitta nya sensationer. Jag vill bjuda min gom på nya skutt och rysningar och inte hålla mig till det välkända.
Det var likadant tidigare de få gångerna jag lagade mat till mitt x. Läste jag ett recept som lät gott så ville jag prova så när jag väl lagade mat brukade det bli nya saker. En gång sade x:et att jag inte behövde försöka imponera på honom med nya och fina maträtter. Jag känner mig fortfarande förstummad när jag tänker på det. För att göra en sådan tolkning får man nog vara ganska egenkär! Jag tror att jag blev både arg och ledsen då för det tog bort ganska mycket av min lust, på ganska många plan tom! Framför allt visar det att han inte verkade känna mig alls. Jag är inte en människa som försöker imponera på andra.
Fast idag har jag imponerat på mig själv. Det gör jag varje gång jag lagar något extra gott! :-)
Vad sägs om öppen lasagne med champinjoner, aubergine och lök med ricotta och mandelpesto med citron? Det öppna i rätten innebär att den inte var ugnsbakad utan man kokte lasagneplattorna och lade ihop allt på tallriken.
Jag tycker det är roligt att prova nya recept och kombinationer. Sådan är jag med färger och annat material så det är väl bara givet att jag fungerar på samma sätt med mat och bak. Vanligtvis har man ett antal rätter man brukar hålla sig till men jag vill hitta nya sensationer. Jag vill bjuda min gom på nya skutt och rysningar och inte hålla mig till det välkända.
Det var likadant tidigare de få gångerna jag lagade mat till mitt x. Läste jag ett recept som lät gott så ville jag prova så när jag väl lagade mat brukade det bli nya saker. En gång sade x:et att jag inte behövde försöka imponera på honom med nya och fina maträtter. Jag känner mig fortfarande förstummad när jag tänker på det. För att göra en sådan tolkning får man nog vara ganska egenkär! Jag tror att jag blev både arg och ledsen då för det tog bort ganska mycket av min lust, på ganska många plan tom! Framför allt visar det att han inte verkade känna mig alls. Jag är inte en människa som försöker imponera på andra.
Fast idag har jag imponerat på mig själv. Det gör jag varje gång jag lagar något extra gott! :-)
fredag 21 september 2012
MMS - träning
Tyngdpunkt på hela foten. När du går, ta i hälen först, rulla utsidan, lilltån först och rulla över till stortån. Liksom trycka av med hälen, ta sats. Knät över två största tårna. Bäcken som en skål med vatten som inte skall skvimpa över, luta det något fram. Ryggen rak men något böjt framåt i höften, vara på väg. Låta skuldrorna hänga på ryggfästet naturligt men samtidigt sträckt bröst. Tänk på glada punkten. Sträckt i snöret så nacken är rak. Luta inte huvudet/nacken framåt.
Ovanstående gäller för varenda steg! För ett enda ynka steg skall jag hinna tänka på och utföra allt enligt ovan. Och då har jag säkert glömt några av punkterna i allt virrvarr.
Jag mår illa när jag kommer ifrån träningen hos sjukgymnasterna. Och ändå består den typ av tåhävningar och myrsteg. Knägång och stretchning och knip är andra aktiviteter. Jag sitter även på en pilatesboll och rullar runt.
Smärta och rädsla för densamme har förändrat min hållning under många år. Idag fick jag frågan hur länge sedan det var jag skadade mitt knä. Svaret är 1988 så det är alltså ganska många år som jag har belastat kroppen fel.
Som jag skrivit tidigare har jag dock hamnat lite i limbo. Mina småmuskler är inte tillräckligt starka för att hålla upp mig men samtidigt kan jag inte gå tillbaka till det gamla rörelsemönstret. Hjärnan och kroppen kämpar för att försöka hålla någon sorts balans men det funkar inte så bra. Små muskler skrev jag och det är just de små som det handlar om, inte de stora som kanske är lättare att hitta och bättra på.
Mitt knä har inte förorsakat mig så mycket besvär de senaste åren. Höften var riktigt illa ett tag men det är också länge sedan. På sistone har det mest varit skuldra/axel/nacke som krånglat samt höger fot. Det vill säga fram tills jag började på MMS:en! Nu är värken i knät riktigt, riktigt illa. Höften känner jag också av igen även om det inte är den värsta formen. Jag har dessutom besvär i båda fötterna och skulderpartiet skall vi inte tala om så ont som det gör. Och som grädde på moset har jag svårt att andas, det är jobbigt att ta djupa andetag för det känns som att jag har ett stålband runt bröstkorgen.
Jag är inte förvånad över att det blir sämre innan det blir bättre. Jag är dock förvånad över intensiteten i försämringen. Jag känner även rädsla inför tanken att det inte går att förbättra och att jag skall behöva ha det såhär. Vissa dagar vill jag halsa halva medicinburken på en gång eller ta en mastodontkur med sömntabletterna för att sova bort värken men det skulle nog inte bli så bra. Jag måste träna hemma för att det skall bli bättre men jag har så ont att jag knappt klarar av att stå på benen. De vill att man skall ta promenader på ca 30 minuter varje dag samt köra genom träningsprogrammet vilket blir ungefär en timme om dagen. Eftersom min cykel har blivit stulen och vi har fått rådet att promenera går jag fram och tillbaka istället för att ta bussen dit. På måndagar med träning hos sjukgymnast blir det 2.5 timme, tisdagens föreläsning ger ytterligare 3 timmar och behandlingen ger 2 timmar. Drar jag av egenträningen på måndagen blir det totalt 11.5 timme i veckan vilket är mycket. Och extra mycket känns det nu när det mest leder till värk. Men det skall bli bättre.
Det måste bli bättre.
Ovanstående gäller för varenda steg! För ett enda ynka steg skall jag hinna tänka på och utföra allt enligt ovan. Och då har jag säkert glömt några av punkterna i allt virrvarr.
Jag mår illa när jag kommer ifrån träningen hos sjukgymnasterna. Och ändå består den typ av tåhävningar och myrsteg. Knägång och stretchning och knip är andra aktiviteter. Jag sitter även på en pilatesboll och rullar runt.
Smärta och rädsla för densamme har förändrat min hållning under många år. Idag fick jag frågan hur länge sedan det var jag skadade mitt knä. Svaret är 1988 så det är alltså ganska många år som jag har belastat kroppen fel.
Som jag skrivit tidigare har jag dock hamnat lite i limbo. Mina småmuskler är inte tillräckligt starka för att hålla upp mig men samtidigt kan jag inte gå tillbaka till det gamla rörelsemönstret. Hjärnan och kroppen kämpar för att försöka hålla någon sorts balans men det funkar inte så bra. Små muskler skrev jag och det är just de små som det handlar om, inte de stora som kanske är lättare att hitta och bättra på.
Mitt knä har inte förorsakat mig så mycket besvär de senaste åren. Höften var riktigt illa ett tag men det är också länge sedan. På sistone har det mest varit skuldra/axel/nacke som krånglat samt höger fot. Det vill säga fram tills jag började på MMS:en! Nu är värken i knät riktigt, riktigt illa. Höften känner jag också av igen även om det inte är den värsta formen. Jag har dessutom besvär i båda fötterna och skulderpartiet skall vi inte tala om så ont som det gör. Och som grädde på moset har jag svårt att andas, det är jobbigt att ta djupa andetag för det känns som att jag har ett stålband runt bröstkorgen.
Jag är inte förvånad över att det blir sämre innan det blir bättre. Jag är dock förvånad över intensiteten i försämringen. Jag känner även rädsla inför tanken att det inte går att förbättra och att jag skall behöva ha det såhär. Vissa dagar vill jag halsa halva medicinburken på en gång eller ta en mastodontkur med sömntabletterna för att sova bort värken men det skulle nog inte bli så bra. Jag måste träna hemma för att det skall bli bättre men jag har så ont att jag knappt klarar av att stå på benen. De vill att man skall ta promenader på ca 30 minuter varje dag samt köra genom träningsprogrammet vilket blir ungefär en timme om dagen. Eftersom min cykel har blivit stulen och vi har fått rådet att promenera går jag fram och tillbaka istället för att ta bussen dit. På måndagar med träning hos sjukgymnast blir det 2.5 timme, tisdagens föreläsning ger ytterligare 3 timmar och behandlingen ger 2 timmar. Drar jag av egenträningen på måndagen blir det totalt 11.5 timme i veckan vilket är mycket. Och extra mycket känns det nu när det mest leder till värk. Men det skall bli bättre.
Det måste bli bättre.
onsdag 19 september 2012
Skratta och läk!
Postar jag i fel blogg nu? Ja, möjligtvis men jag tyckte denna hörde hemma lika bra här som i min skaparblogg. Jag tror att det är fler läsare som förstår humorn i det här än där. Och dessutom är den bloggen lite sorgligt eftersatt sedan flytten.
Jag har fastnat totalt för en sajt som heter Pinterest vilket kort beskrivet är en virutell anslagstavla. Det är många timmar jag har tillbringat framför skärmen i full fascination. En av kategorierna som jag gillar är citat. Ord har ju alltid varit viktiga för mig och jag liksom samlar på aforismer. Många av dem använder jag i mitt skapande. Egentligen föredrar jag att använda vårt eget språk i mina böcker men många grejer passar bättre på engelska. Nedanstående hade iofs funkat lika bra på svenska.
Det kanske ser ut som att det är två likadana bilder men notera att ordet bra (bh) har en liten lucka som kan öppnas vilket du ser på bild 2. Jag fnissar varje gång jag läser det och jag tror att för varje gång man kan skratta åt det så kommer man närmare läkning.
Så, skratta och läk!! :-)
Knark och städdax
Tidigare ikväll var jag på körövning. Det är alltid roligt att sjunga, vi har en otroligt duktig körledare som alltid ger det där extra. Men värken tar ofta udd av glädjen. Jag får alltid så ont av att sitta i en stol utan att liksom ha något framför mig. Det är bättre att sitta vid skrivbord eller dylikt men att bara sitta rakt upp och ner funkar inte för mig. Eller snarare för mina muskler för det är det det handlar om, de är för svaga. Under träning men fortfarande för svaga.
I halvtid stoppade jag i mig lite värktabletter och vips gick det bättre. När jag kom hem fortsatte jag av bara farten. Jag har varit hemma i nästan två timmar och det var först nu jag satte mig. Jag diskade och fejade i köket, tog badrummet av bara farten och fortsatte med att städa skrivbordet. Här är ganska stökigt överhuvudtaget för jag har bara inte orkat. Värk och för mycket aktivitet har sugit musten ur mig. Jag vill verkligen inte behöva förlita mig på värktabletter för att ha en fungerande vardag. Eller behöver jag bara acceptera att det är så? Vilket skall jag prioritera, en pillerfri vardag eller ett stökigt hem?
I halvtid stoppade jag i mig lite värktabletter och vips gick det bättre. När jag kom hem fortsatte jag av bara farten. Jag har varit hemma i nästan två timmar och det var först nu jag satte mig. Jag diskade och fejade i köket, tog badrummet av bara farten och fortsatte med att städa skrivbordet. Här är ganska stökigt överhuvudtaget för jag har bara inte orkat. Värk och för mycket aktivitet har sugit musten ur mig. Jag vill verkligen inte behöva förlita mig på värktabletter för att ha en fungerande vardag. Eller behöver jag bara acceptera att det är så? Vilket skall jag prioritera, en pillerfri vardag eller ett stökigt hem?
Dagens kokta potatismos
I säkert en vecka har jag varit sugen på gnocchi. Och skall det vara så skall det vara ordentligt. Således skulle jag tillverka sagda gnocchi själv. Fram med potatis och koka dem. Blanda, rulla, dela och koka. Hmmm...konsistensen skulle nog inte vara sådär. Det blev mer kokt potatismos än något annat. Nästa gång jag blir sugen på gnocchi köper jag nog det färdigt. Vilken tur då att såsen blev god. Renskav med lök, svamp och en gräddskvätt.
Och eftersom gnocchin inte blev så lyckade fick jag slå till med en lyckad efterrätt istället. Ingen direkt matlagning att ta äran av...SIA vaniljglass med mixade jordgubbar är alltid en hit.
Och eftersom gnocchin inte blev så lyckade fick jag slå till med en lyckad efterrätt istället. Ingen direkt matlagning att ta äran av...SIA vaniljglass med mixade jordgubbar är alltid en hit.
söndag 16 september 2012
Luncher
I förrgår gjorde jag smarrig pizza och den räckte till igår också. Idag har ni redan läst att jag käkade på McDonalds men jag vill här upplysa om att det blev en McFeast som jag intog i solen i en park, härligt var det.
Det är ok sade han
Jag hade glömt näsdukar märkte jag inne på köpcentrat så jag stegade iväg till McDonalds för att tjyva några. Ibland blir jag äcklad av lukten men idag blev jag faktiskt sugen. Jag ställde mig i kö och fick beställa ganska omgående. Precis då inser jag att köformen inte riktigt stämde och jag noterade att jag kanske hade råkat tränga mig. Jag vänder mig till mannen med den lilla söta flickan bakom mig och frågade om jag hade trängt mig. Det är ok sade han. Jaha, men trängde jag mig? Det är lugnt sade han. Vad bra, men trängde jag mig? Efter min fjärde fråga svarade han vet inte. Jag vände mig till flickan och sade hej och att man inte skall tränga sig så om jag gjorde det bad jag om ursäkt. Då frågade mannen flickan om jag hade trängt mig men han sade det i en sådan ton att det verkade som att han ansåg att jag hade gjort det. Han var inte otrevlig eller så men det var så konstigt. Det var precis som att han inte kunde svara ärligt för att man får inte riskera att bli oense med någon. Och då var jag ändå väldigt trevlig. Ja, det kan jag vara minsann.
Det här var ju ingen stor sak och det är svårt att återge den märkliga känslan i det hela. De flesta dagar jag tillbringar med andra människor får mig att inse att jag...är annorlunda.
Olika men ändå olika.
Det här var ju ingen stor sak och det är svårt att återge den märkliga känslan i det hela. De flesta dagar jag tillbringar med andra människor får mig att inse att jag...är annorlunda.
Olika men ändå olika.
Min natt
...började ganska bra. Jag fick ett arv på 800 000 kronor och jag tror det var från min mor. Det kan ju verka som en väldigt glädjande nyhet och det var det fram tills att jag fick veta att jag var tvungen att ta ut det i form av kaffe. Det var liksom 800 000 kronor i presentkort på kaffe. Jag dricker inte ens kaffe.
Jag drömmer mycket eller borde jag snarare skriva att jag kommer ihåg mycket av mina drömmar! Alla drömmer väl ungefär lika mycket men inte alla bär dem med sig under dagen. Förr i världen när jag drömde mardrömmar handlade det oftast om att bli jagad, vanligtvis av någon jag inte såg. Men nu minsann! Det är blod och det är mord och det är bestialiskt och tortyr och ibland är jag tom någon av förövarna vilket nog är det värsta! Jag har drömt att jag körde på någon och sedan smitit från olycksplatsen!! En annan gång hade jag mördat någon. Och jag var helt förtvivlad i drömmen för jag är ju inte en sådan människa. Vilken lättnad det är att vakna från det! Andra drömmar hade jag hellre fortsatt på än att vakna!
Men hur läskiga och konstiga mina drömmar är så måste jag nog lista nattens dröm som en av de märkligaste. Vad fick jag den ifrån? Kaffe för 800 000, undrar hur många människor det skulle räcka till!!
Dagen igår slutade inte så roligt. Mellanslutet var dock bra, jag gick och lade mig. Av någon anledning gick jag upp för att hämta en grej i klädkammaren och noterar att just i påsarna jag sökte hade lillplutten nyligen kissat. Örk, vad räligt men det var ju himla bra att jag lyckades ta det i tid. Nu fick jag iofs hålla på att skölja allt som var i påsarna vilket var en hel del. Men hade jag inte upptäckt det hade allt behövt slängas. Det hade egentligen inte kommit något i påsen utan bara utanpå men jag valde att skölja allt ändå. Det blev en sen kväll. Jag tror jag hamnade in i något snurr där för jag kommer ihåg att jag reagerade på att jag släckte så sent som halvtvå. Sedan har jag varit vaken en hel del pga min hosta så jag gick upp väldigt sent!
Jag drömmer mycket eller borde jag snarare skriva att jag kommer ihåg mycket av mina drömmar! Alla drömmer väl ungefär lika mycket men inte alla bär dem med sig under dagen. Förr i världen när jag drömde mardrömmar handlade det oftast om att bli jagad, vanligtvis av någon jag inte såg. Men nu minsann! Det är blod och det är mord och det är bestialiskt och tortyr och ibland är jag tom någon av förövarna vilket nog är det värsta! Jag har drömt att jag körde på någon och sedan smitit från olycksplatsen!! En annan gång hade jag mördat någon. Och jag var helt förtvivlad i drömmen för jag är ju inte en sådan människa. Vilken lättnad det är att vakna från det! Andra drömmar hade jag hellre fortsatt på än att vakna!
Men hur läskiga och konstiga mina drömmar är så måste jag nog lista nattens dröm som en av de märkligaste. Vad fick jag den ifrån? Kaffe för 800 000, undrar hur många människor det skulle räcka till!!
Dagen igår slutade inte så roligt. Mellanslutet var dock bra, jag gick och lade mig. Av någon anledning gick jag upp för att hämta en grej i klädkammaren och noterar att just i påsarna jag sökte hade lillplutten nyligen kissat. Örk, vad räligt men det var ju himla bra att jag lyckades ta det i tid. Nu fick jag iofs hålla på att skölja allt som var i påsarna vilket var en hel del. Men hade jag inte upptäckt det hade allt behövt slängas. Det hade egentligen inte kommit något i påsen utan bara utanpå men jag valde att skölja allt ändå. Det blev en sen kväll. Jag tror jag hamnade in i något snurr där för jag kommer ihåg att jag reagerade på att jag släckte så sent som halvtvå. Sedan har jag varit vaken en hel del pga min hosta så jag gick upp väldigt sent!
lördag 15 september 2012
Värk och medicintankar
Under många år, jag vill inte ens tänka på hur många det kan vara, har jag använt en medicin till den värsta värken. Jag använder den inte så ofta utan sparar den tills den verkligen behövs för jag är lite rädd att fastna i det. Dessutom äter jag så mycket medicin för övrigt, det räcker liksom med biverkningar! Förr fanns denna värkmedicin som en tablett vilket var fiffigt, både muskelavslappnande och smärtstillande på samma gång. Den togs bort för ett antal år sedan men jag kunde återskapa den genom att ta de tre olika aktiva ämnena vilket har funkat bra. Nu har den starka smärtstillande tabletten tagits bort så jag har fått utskrivit en annan medicin. Idag hamnade jag på en blogg där innehavaren skrev om just dessa tabletter och att de är kända för att skapa beroende. Men jäklars skit!! Och jag som dessutom har varit tvungen att ta betydligt mer smärtstillande på sistone än vad jag har gjort på länge. MMS är nog bra men initialt har det varit bra mycket jobbigare med värken. Som tur är så är en smärtläkare involverad så jag tror jag skall ta en diskussion med honom om smärtlindring. Det borde ju vara en stor och viktig fråga för alla deltagare och kanske något som läkaren tar upp vid sin föreläsning. Jag skulle nog iofs föredra att ta min fråga mer privat.
Nu skall jag googla lite mer på pillerna. Vem vet, jag kanske förfasas och skräms ännu mer!!
Nu skall jag googla lite mer på pillerna. Vem vet, jag kanske förfasas och skräms ännu mer!!
Plopp
Motsatt till vad du kanske tror handlar detta inlägget inte alls om medicinsnurrätande. Varje gång jag är förkyld sänder jag enorma tacksamhetstankar över den människa som kom på idén med nässprej. Jag får så fruktansvärd huvudvärk om jag är täppt men sprejen hjälper en lång väg. Nu behöver jag visserligen inte så mycket nässprej längre men imorse låg jag kvar i sängen ett tag och njöt av ploppandet och känslan av befrielse. Jag vet inte vad det är som ploppar rent fysiologiskt men varje plopp är en sann njutning. Och så är det ett härligt ord.
Prova själv.
Plopp, plopp.
Prova själv.
Plopp, plopp.
torsdag 13 september 2012
Gårdagens och dagens lunch
Igår lagade jag pasta med lax och efter det mumsiga middagsintaget idag insåg jag att jag hade lagat nudlar och lax. Öh, typ samma sak! Hur kunde jag inte reagera på det förrän efteråt?
Fast det var inte exakt samma.
Gårdagens lunch innebar gravad lax i en sås med creme fraiche till spaghetti.
Dagens lunch innebar stekt laxfilé och en sås gjord på tomater i olika färger som jag mosade och skvätte lite citron på. Jag såg Jamie Oliver göra det i något program och det såg så genialiskt enkelt och gott ut...och det är det!
Så, lika men ändå olika.
Fast det var inte exakt samma.
Gårdagens lunch innebar gravad lax i en sås med creme fraiche till spaghetti.
Dagens lunch innebar stekt laxfilé och en sås gjord på tomater i olika färger som jag mosade och skvätte lite citron på. Jag såg Jamie Oliver göra det i något program och det såg så genialiskt enkelt och gott ut...och det är det!
Så, lika men ändå olika.
Förkylningsuppdatering
Igår lade jag mig med dunsockar, mössa, duntäckte samt en enorm varm filt. När inte det räckte stoppade jag in en katt under täcket för att värma lite till och det gjorde susen.
Jag frös hela dagen igår fram tills att jag typ somnade. Sedan har jag vaknat ett antal gånger och varit helt genomsvettig (även fast jag slitit av typ allt). Jag tror egentligen inte att jag hade feber men denna kroppen är såpass sliten så att det räcker med några tiondels gradskillnader för att stressa min kropp så att den reagerar.
Jag är inte våldsamt sjuk men jag kände mig ändå blörk. Jag brukar ha svårt att avboka och omboka men jag ringde faktiskt både till jobbet och till läkaren och sade att jag inte skulle komma. Och jag känner fortfarande inget dåligt samvete. Jag kanske börjar lära mig att ta hand om mig själv!
Fast jag är rädd för att jag behöver avboka en middag till helgen som jag väldigt gärna hade velat gå på. Det blir väl fler tillfällen men gah, vad synd!
Hostan är där och nu känner jag igen mig. Jag brukar ha världens räligaste hosta när jag blir förkyld och den är på gång. Det är visserligen jobbigt med enbart hostan men nu måste jag hålla mig om halsen varje gång det gurglar till. Det måste var det konstigaste förkylningssymptomet jag har varit med om - att en förkylningssvullen körtel gör ont när man hostar!
Min värk i axel och skuldra blir bara sämre och sämre och jag tror det står i direkt relation till hur mycket tid jag spenderar i soffan. Nacken knäcker till också lite extra mycket. Jag verkligen, verkligen måste skaffa en ny. Men den måste ha hög rygg så att jag får stöd för nacken och så måste det vara rätt vinkel så jag inte sjunker ihop för mycket. Och så skall den givetvis vara snygg! Var hittar jag en sådan?
Jag frös hela dagen igår fram tills att jag typ somnade. Sedan har jag vaknat ett antal gånger och varit helt genomsvettig (även fast jag slitit av typ allt). Jag tror egentligen inte att jag hade feber men denna kroppen är såpass sliten så att det räcker med några tiondels gradskillnader för att stressa min kropp så att den reagerar.
Jag är inte våldsamt sjuk men jag kände mig ändå blörk. Jag brukar ha svårt att avboka och omboka men jag ringde faktiskt både till jobbet och till läkaren och sade att jag inte skulle komma. Och jag känner fortfarande inget dåligt samvete. Jag kanske börjar lära mig att ta hand om mig själv!
Fast jag är rädd för att jag behöver avboka en middag till helgen som jag väldigt gärna hade velat gå på. Det blir väl fler tillfällen men gah, vad synd!
Hostan är där och nu känner jag igen mig. Jag brukar ha världens räligaste hosta när jag blir förkyld och den är på gång. Det är visserligen jobbigt med enbart hostan men nu måste jag hålla mig om halsen varje gång det gurglar till. Det måste var det konstigaste förkylningssymptomet jag har varit med om - att en förkylningssvullen körtel gör ont när man hostar!
Min värk i axel och skuldra blir bara sämre och sämre och jag tror det står i direkt relation till hur mycket tid jag spenderar i soffan. Nacken knäcker till också lite extra mycket. Jag verkligen, verkligen måste skaffa en ny. Men den måste ha hög rygg så att jag får stöd för nacken och så måste det vara rätt vinkel så jag inte sjunker ihop för mycket. Och så skall den givetvis vara snygg! Var hittar jag en sådan?
onsdag 12 september 2012
Förkylt igen
Igår hade jag ont i halsen när jag vaknade. Attans också, det var ju
inte länge sedan sist! Men om jag räknar tillbaka tre dagar när jag
troligen blev smittad var det i lördags och då träffade jag ju väldigt
många människor så det får väl vara ok för denna gången! ;-)
Tyvärr hade jag tid hos sjukgymnasten klockan 11 men jag lyckades faktiskt masa mig dit. Sjukgymnasterna på MMS pratar mycket om att vi skall försöka promenera minst en halvtimme per dag så jag brukar inte ta bussen utan går vilket tar precis en halvtimme. Och så skall jag ju hem så det blir en timmes promenad tre dagar i veckan bara för MMS:en.
Behandlingen idag inleddes hyfsat men sedan skulle jag vända mig och lägga mig på magen. Det är inte så skönt när bihålorna är igentäppta kan jag lova, fast det vet du säkert redan!
Väl hemma trillade jag ihop i en hög på sängen med katter runtomkring och sov i tre hela timmar. Helt yr i bollen vaknade jag och inser att jag måste fixa något att äta vilket jag gör. Sedan har jag mest legat i soffan och gosat med kissarna. Om det förresten inte hade räckt med en stulen cykel så håller mobilen på att lägga av och jag får väldigt ont av att sitta i soffan. Jag har nog skrivit det förresten men jag orkar inte ta tag i det!
Och min vänstra submandibulära körtel har svullnat så att det gör ont att ligga på kudden eftersom det trycker mot den. Av samma anledning har jag fått svårt att hosta, så fånigt!
Nog med gnällande för idag. Jag är glad att jag inte gick till gospeln idag. Jag kommer troligtvis också att avboka både läkartid och jobbet imorgon. Låter det inte bra att man kan avboka jobbet? Denna gången kändes det inte ens speciellt jobbigt att stanna hemma för att ta hand om mig.
Nu skall jag förnya bekantskapen med min goa säng.
Nattinatt
Tyvärr hade jag tid hos sjukgymnasten klockan 11 men jag lyckades faktiskt masa mig dit. Sjukgymnasterna på MMS pratar mycket om att vi skall försöka promenera minst en halvtimme per dag så jag brukar inte ta bussen utan går vilket tar precis en halvtimme. Och så skall jag ju hem så det blir en timmes promenad tre dagar i veckan bara för MMS:en.
Behandlingen idag inleddes hyfsat men sedan skulle jag vända mig och lägga mig på magen. Det är inte så skönt när bihålorna är igentäppta kan jag lova, fast det vet du säkert redan!
Väl hemma trillade jag ihop i en hög på sängen med katter runtomkring och sov i tre hela timmar. Helt yr i bollen vaknade jag och inser att jag måste fixa något att äta vilket jag gör. Sedan har jag mest legat i soffan och gosat med kissarna. Om det förresten inte hade räckt med en stulen cykel så håller mobilen på att lägga av och jag får väldigt ont av att sitta i soffan. Jag har nog skrivit det förresten men jag orkar inte ta tag i det!
Och min vänstra submandibulära körtel har svullnat så att det gör ont att ligga på kudden eftersom det trycker mot den. Av samma anledning har jag fått svårt att hosta, så fånigt!
Nog med gnällande för idag. Jag är glad att jag inte gick till gospeln idag. Jag kommer troligtvis också att avboka både läkartid och jobbet imorgon. Låter det inte bra att man kan avboka jobbet? Denna gången kändes det inte ens speciellt jobbigt att stanna hemma för att ta hand om mig.
Nu skall jag förnya bekantskapen med min goa säng.
Nattinatt
tisdag 11 september 2012
MMS Träning
Jag har som jag tidigare nämnt börjat på MMS vilket står för multimodal smärtbehandling. Det multimodala innebär att det är en stor bredd av yrkeskategorier inblandade. Det är läkare, kurator, arbetsterapeut, sjukgymnast och kiropraktor men man behöver inte alltid behandling av alla.
Jag fick ett träningsprogram individuellt utprovat och har tränat två gånger. Eftersom jag har belastat snett i så många år har jag en hel del att träna på. Framför allt tränar vi på att få in rätt kroppshållning och rörelse och det är svårt!! Jag skall lära om hur jag står, går, sitter, reser mig osv. Det är till synes märkliga övningar såsom tåhävningar och myrsteg men det kräver väldigt mycket. Det är inte de stora muskelgrupperna vi tränar och det är varken hoppigt eller flåsigt men ändå skitjobbigt! Första gången mådde jag illa efteråt. Andra gången grät jag. Jag gjorde en rörelse som de kallar för knägång som skall träna höfterna, få in rätt hållning och få bort låsningar. Höfterna klarade sig bra men den påverkade även hela ryggpartiet och jag fick väldigt ont i skuldrorna.
Jag har smärtor på många olika ställen och det är givetvis olika typer av smärta. Det kan även variera på ett och samma ställe. Jag tror jag har tre olika smärttyper som förekommer i axel/skulderpartiet. När jag har stor påfrestning under en lång tid känns det som att någon sticker in en kniv, denna smärta är vanligtvis pulserande. En annan typ är en dov smärta som är som ett störigt oväsen i bakgrunden. Den jag kände av igår är annorlunda. Den är inte lika skärande som den första men den tar över betydligt mer än den andra. Den är som ett jordskred som inte ser så mycket ut vid anblick men det rör sig som bara /)&(#"¤# undertill. Den är svår att hantera och igår gjorde den mig förtvivlad.
Och nu har jag hamnat lite mittemellan. Jag tränar på att lämna mitt gamla rörelsemönster och att träna in ett nytt. Men det är något som tar lång tid och mycket träning. Just nu känner jag mig emellanåt som en blandning mellan en gorilla och bambi på hal is. Jag känner mig svajig och svag i musklerna. Jag brukar ta smärtstillande så sällan som möjligt men jag har tyvärr varit tvungen att höja dosen eller kanske snarare ta dosen! Det är inte så roligt men jag inser ju att det kräver en del att förändra något som har funnits med så länge. Jag förväntade mig att det skulle bli sämre innan det blir bättre.
MMS pågår i 8 veckor om jag kommer ihåg rätt och det är tre tillfällen i veckan vilket är väldigt mycket! Det är träning, föreläsningar och behandling. När jag fick informationen för några månader sedan sade de att det är tufft men jag tyckte inte det lät så jobbigt.
Jag hade fel.
Jag fick ett träningsprogram individuellt utprovat och har tränat två gånger. Eftersom jag har belastat snett i så många år har jag en hel del att träna på. Framför allt tränar vi på att få in rätt kroppshållning och rörelse och det är svårt!! Jag skall lära om hur jag står, går, sitter, reser mig osv. Det är till synes märkliga övningar såsom tåhävningar och myrsteg men det kräver väldigt mycket. Det är inte de stora muskelgrupperna vi tränar och det är varken hoppigt eller flåsigt men ändå skitjobbigt! Första gången mådde jag illa efteråt. Andra gången grät jag. Jag gjorde en rörelse som de kallar för knägång som skall träna höfterna, få in rätt hållning och få bort låsningar. Höfterna klarade sig bra men den påverkade även hela ryggpartiet och jag fick väldigt ont i skuldrorna.
Jag har smärtor på många olika ställen och det är givetvis olika typer av smärta. Det kan även variera på ett och samma ställe. Jag tror jag har tre olika smärttyper som förekommer i axel/skulderpartiet. När jag har stor påfrestning under en lång tid känns det som att någon sticker in en kniv, denna smärta är vanligtvis pulserande. En annan typ är en dov smärta som är som ett störigt oväsen i bakgrunden. Den jag kände av igår är annorlunda. Den är inte lika skärande som den första men den tar över betydligt mer än den andra. Den är som ett jordskred som inte ser så mycket ut vid anblick men det rör sig som bara /)&(#"¤# undertill. Den är svår att hantera och igår gjorde den mig förtvivlad.
Och nu har jag hamnat lite mittemellan. Jag tränar på att lämna mitt gamla rörelsemönster och att träna in ett nytt. Men det är något som tar lång tid och mycket träning. Just nu känner jag mig emellanåt som en blandning mellan en gorilla och bambi på hal is. Jag känner mig svajig och svag i musklerna. Jag brukar ta smärtstillande så sällan som möjligt men jag har tyvärr varit tvungen att höja dosen eller kanske snarare ta dosen! Det är inte så roligt men jag inser ju att det kräver en del att förändra något som har funnits med så länge. Jag förväntade mig att det skulle bli sämre innan det blir bättre.
MMS pågår i 8 veckor om jag kommer ihåg rätt och det är tre tillfällen i veckan vilket är väldigt mycket! Det är träning, föreläsningar och behandling. När jag fick informationen för några månader sedan sade de att det är tufft men jag tyckte inte det lät så jobbigt.
Jag hade fel.
Lunch
Gårdagens lunch innebar hemgjorda hamburgare. Jag är inte så ofta sugen på kött men nu blev det så. Snabbt och lättlagat också. Dagens lunch blev en räkbaguette. Lite i minsta laget kanske. Och nu när jag skriver detta inser jag att jag INTE har ätit choklad idag. Sådana dagar har jag inte många av. Fast jag skall inte ropa hej än, medicinsnurrätandet kanske sätter in! Jag får skriva snabbt för jag har redan tagit pillerna.
måndag 10 september 2012
252
Mitt sängbord visade spår efter gårdagens medicinsnurr. Efter en snabb räkning ser jag att gårdagens medicinätande blev ett intag på 252 gram choklad. Herregud!!!
Den ena medicinen ger biverkningar som gör att jag måste ta andra mediciner och en tredje medicin gör att det blir totalknas. Sömnpillerna som jag behöver ta på grund av en annan medicins biverkningar är kända för att ha märkliga bieffekter. Jag har tagit dessa mediciner i många år men märkte aldrig av snurret innan jag började med Tamoxifen. Det är som att det är en katalysator som startar upp en mängd konstiga reaktioner i kroppen.
Choklad har på något sätt blivit en trötthetsdrog. Istället för att vila när jag är trött äter jag choklad. Istället för att äta mat när jag är hungrig äter jag choklad eftersom jag är för trött för att tänka och göra något annat. Den viktigaste strategin för en bättre mathållning för mig är planering, planering, planering. Jag behöver planera måltider, meny, inköp och tider. Men just planering är det som faller bort först när jag är trött.
Jag äter ju mycket choklad och det vet jag ju om. Men skall jag göra det föredrar jag att göra det när jag typ är vaken!
Den ena medicinen ger biverkningar som gör att jag måste ta andra mediciner och en tredje medicin gör att det blir totalknas. Sömnpillerna som jag behöver ta på grund av en annan medicins biverkningar är kända för att ha märkliga bieffekter. Jag har tagit dessa mediciner i många år men märkte aldrig av snurret innan jag började med Tamoxifen. Det är som att det är en katalysator som startar upp en mängd konstiga reaktioner i kroppen.
Choklad har på något sätt blivit en trötthetsdrog. Istället för att vila när jag är trött äter jag choklad. Istället för att äta mat när jag är hungrig äter jag choklad eftersom jag är för trött för att tänka och göra något annat. Den viktigaste strategin för en bättre mathållning för mig är planering, planering, planering. Jag behöver planera måltider, meny, inköp och tider. Men just planering är det som faller bort först när jag är trött.
Jag äter ju mycket choklad och det vet jag ju om. Men skall jag göra det föredrar jag att göra det när jag typ är vaken!
söndag 9 september 2012
Full vecka
Denna veckan har nog varit min mest aktiva vecka på många år. Den slår tom cancerbehandlingsveckorna som var gedigna. För att jag skulle veta och ha koll på allt jag skulle göra konstruerade jag en egen almanacka med all information jag behövde. Är man kreativ så är man, trots cancer! ;-)
Fast nu var det ju en helt annan vecka jag började prata om!
Måndag
Måndagen inleddes med att jag skulle till Lund med min handläggare från AF. Min arbetsgivare är stor och vi var på ett helt annat ställe för att få en inblick. Det drog ut på tiden och jag blev ganska sen till min multimodala träning. Efter det hade jag velat gå på en föreläsning på biblioteket men jag insåg att min energi inte räckte till. På kvällen tvångsskapade jag.
Tisdag
Jobbade. Denna dagen hade jag tänkt att inte vara där så länge (läs dubbla bestämda tiden) så att jag skulle kunna komma hem och både laga mat och vila. Den planen fallerade. Jag är inte säker på att det blev någon mat den dagen faktiskt. På kvällen var jag på en multimodal föreläsning.
Onsdag
Min lediga dag från både MMS och jobbet. En kompis messade för att fråga om vi skulle ta en promenad. Jag vill men kan inte svarade jag. Efteråt var jag lite orolig att jag hade skrivit att jag kunde men inte ville. Fast hade det varit så hemskt förresten? Eller varken kunde eller ville jag? På ett sätt ville jag ju men bara lite. Nåväl. Ett okänt nummer på nummervisaren förberedde mig på försäljarsnack. Därför blev jag glatt överraskad när det visade sig vara en av flickorna från Lydiagården. De skulle ha träff på lördag och de ville gärna ha med mig. Ett massivt övertalningsförsök följde men jag var tyvärr tvungen att tacka nej. Många fina saker sade hon om mig. Hon tyckte att jag hade stått ut från alla andra och att jag strålade. Samtidigt som jag har varit väldigt osynlig så vet jag att jag samtidigt är väldigt synlig. Jag har fått höra många gånger att jag märks men jag tror nog det var första gången jag fick höra att jag strålade. Låter inte det vackert? Jag vill gärna stråla!
Scones är väl ett trevligt sätt att inleda dagen med? Ja, det tyckte jag också så jag satte igång att baka. Fast när jag skulle smula ner smöret i degen hängde inte hjärnan med utan den bestämde att jag skulle smälta det istället. Så det kunde jag ju inte använda. Smält smör är inte smält så himla länge så jag bestämde mig snabbt och lätt att använda ingrediensen för att baka de mest smarriga frysmuffinsen man kan tänka sig. Så blev det och gott blev det. Varpå jag fick ta en tupplur på 3 timmar. Jag var helt slut och jag kände mig febrig. Men tänk vad några timmars sömn kan åstadkomma. Jag var i god form för att bege mig till körövningen som var ett genrep inför lördagens konsert.
Torsdag
Min lille prins skulle iväg på eventuellt sista parningsdejten. Han skulle få sällskap av fodervärden som skulle följa med honom till Stockholm där den otroligt vackra lilla kattflickan väntade. Jag skulle lämna honom vid tåget och valde att ta bussen dit. Det blir enormt tungt och felbalanserat att bära på en kattbur och jag ville undvika den smärtan. Tvärt emot de andra flesta tiderna denna veckan lyckades jag hålla denna och fick tom vänta. En promenad tog mig till jobbet och trots samma intention som tisdagen lyckades jag inte gå hem tidigt idag heller. Och fast jag verkligen borde gått hem blev jag övertalad till att ta en liten runda på stan. Med allt runtomkring mig på jobbet borde jag kanske vara trött på second hand men det är jag inte. Tur är väl det för turen ledde mig till en alldeles underbar ljusstake som bara skrek mitt namn. Jag kan inte beskriva den utan den skall förevigas så jag kan dela bilden med er. Väl i min trappa kände jag att jag behövde dela min ljusstakeglädje med någon och knackade på hos en granne. Både hon, två hundar och tre katter fick ta del av min skatt. Dessutom hade jag lyckats nå henne på hennes födelsedag så efter lite vila och mat gick jag ner med några goda frysmuffinsar och ett kort som jag gjorde i måndags. Inte hade jag tänkt stanna länge men vad gör man när man hittar intressanta, engagerande och givande samtal. Om det brusar i huvudet har jag överklockat mig. Det brusade. Mycket.
Fredag
Jag fick tips om en föreläsning i sorghantering som skulle gå av stapeln på morgonen. Frukostseminarium innebar tydligen att man skulle vara på plats sådär innan halvåtta på morgonen. Trots den arla timman var jag väldigt intresserad men jag tvekade tillräckligt länge för att det skulle bli fulltecknat.
Buss iväg till min bildterapi. Jag hann inte i tid. Däremot hade jag räknat ut att jag skulle ha gott om tid inför min nästa tid som var multimodal sjukgymnastbehandling. Jag var säker på att 45 minuter skulle räcka för att promenera dit och det hade det nog gjort om jag hade haft 45 minuter. Till min förvåning hade jag bara en kvart. Var den halvtimmen tog vägen har jag ingen som helst aning om!
När jag kom hem tog jag 3 timmars tupplur. Det behövdes.
Lördag
Vila och uppladdning. Ett tag var jag lite rädd att jag var inne på fel sorts uppladdning för jag hamnade framför ett program om psykopater. Jag satt och skakade, fick ont i magen och mådde illa. Men samtidigt som jag mådde dåligt av det var det viktigt för mig att se att mina upplevelser var verkliga och att de till stor del faktiskt inte berodde på mig.
På kvällen var det Gospelkonsert i kyrkan med 4 körer och sådär en 100 sångare. Fem timmar underbar sång var mäktigt och berusande. Jag fick många komplimanger som jag valde att med lugn och glädje ta in. Det är så lätt att borsta bort dem eller förminska dem genom att ge en komplimang tillbaka men jag bestämde mig för att njuta och marinera i det. Jag upptäckte tom en inspaning av undertecknand. Jag är inte det minsta intresserad av något relationsaktivt men det var glädjande att upptäcka att jag inte är osynlig. En smula berusande var även mitt glas med vin som jag intog i trevligt sällskap efteråt. Har man knarkat lite smärtstillande räcker det tydligen med ett glas för att bli lite lurig. Jag tror det var närmare 10 år sedan jag var på detta hak och den förste jag träffar på är en av bekantskaperna från den tiden. Jag häpnade en smula. Under det senaste decenniet har jag förresten inte varit ute och roat mig speciellt frekvent. Jag kan inte ens komma ihåg att jag har varit ute med mina kompisar under tiden med S. Så denna lördagskväll var njutbar på många plan. Jag kände mig så fri och lugn och oberoende. Så mycket att det mycket väl skulle kunna hända igen. Jag säger bara Jazzy hands!
Söndag
Sömndepriveringsbaksmälla.
Johannesmässa i kyrkan. Underbart vackert och lika mäktigt som i all sin enkelhet var total kontrast mot gårdagens konsert.
Fast nu var det ju en helt annan vecka jag började prata om!
Måndag
Måndagen inleddes med att jag skulle till Lund med min handläggare från AF. Min arbetsgivare är stor och vi var på ett helt annat ställe för att få en inblick. Det drog ut på tiden och jag blev ganska sen till min multimodala träning. Efter det hade jag velat gå på en föreläsning på biblioteket men jag insåg att min energi inte räckte till. På kvällen tvångsskapade jag.
Tisdag
Jobbade. Denna dagen hade jag tänkt att inte vara där så länge (läs dubbla bestämda tiden) så att jag skulle kunna komma hem och både laga mat och vila. Den planen fallerade. Jag är inte säker på att det blev någon mat den dagen faktiskt. På kvällen var jag på en multimodal föreläsning.
Onsdag
Min lediga dag från både MMS och jobbet. En kompis messade för att fråga om vi skulle ta en promenad. Jag vill men kan inte svarade jag. Efteråt var jag lite orolig att jag hade skrivit att jag kunde men inte ville. Fast hade det varit så hemskt förresten? Eller varken kunde eller ville jag? På ett sätt ville jag ju men bara lite. Nåväl. Ett okänt nummer på nummervisaren förberedde mig på försäljarsnack. Därför blev jag glatt överraskad när det visade sig vara en av flickorna från Lydiagården. De skulle ha träff på lördag och de ville gärna ha med mig. Ett massivt övertalningsförsök följde men jag var tyvärr tvungen att tacka nej. Många fina saker sade hon om mig. Hon tyckte att jag hade stått ut från alla andra och att jag strålade. Samtidigt som jag har varit väldigt osynlig så vet jag att jag samtidigt är väldigt synlig. Jag har fått höra många gånger att jag märks men jag tror nog det var första gången jag fick höra att jag strålade. Låter inte det vackert? Jag vill gärna stråla!
Scones är väl ett trevligt sätt att inleda dagen med? Ja, det tyckte jag också så jag satte igång att baka. Fast när jag skulle smula ner smöret i degen hängde inte hjärnan med utan den bestämde att jag skulle smälta det istället. Så det kunde jag ju inte använda. Smält smör är inte smält så himla länge så jag bestämde mig snabbt och lätt att använda ingrediensen för att baka de mest smarriga frysmuffinsen man kan tänka sig. Så blev det och gott blev det. Varpå jag fick ta en tupplur på 3 timmar. Jag var helt slut och jag kände mig febrig. Men tänk vad några timmars sömn kan åstadkomma. Jag var i god form för att bege mig till körövningen som var ett genrep inför lördagens konsert.
Torsdag
Min lille prins skulle iväg på eventuellt sista parningsdejten. Han skulle få sällskap av fodervärden som skulle följa med honom till Stockholm där den otroligt vackra lilla kattflickan väntade. Jag skulle lämna honom vid tåget och valde att ta bussen dit. Det blir enormt tungt och felbalanserat att bära på en kattbur och jag ville undvika den smärtan. Tvärt emot de andra flesta tiderna denna veckan lyckades jag hålla denna och fick tom vänta. En promenad tog mig till jobbet och trots samma intention som tisdagen lyckades jag inte gå hem tidigt idag heller. Och fast jag verkligen borde gått hem blev jag övertalad till att ta en liten runda på stan. Med allt runtomkring mig på jobbet borde jag kanske vara trött på second hand men det är jag inte. Tur är väl det för turen ledde mig till en alldeles underbar ljusstake som bara skrek mitt namn. Jag kan inte beskriva den utan den skall förevigas så jag kan dela bilden med er. Väl i min trappa kände jag att jag behövde dela min ljusstakeglädje med någon och knackade på hos en granne. Både hon, två hundar och tre katter fick ta del av min skatt. Dessutom hade jag lyckats nå henne på hennes födelsedag så efter lite vila och mat gick jag ner med några goda frysmuffinsar och ett kort som jag gjorde i måndags. Inte hade jag tänkt stanna länge men vad gör man när man hittar intressanta, engagerande och givande samtal. Om det brusar i huvudet har jag överklockat mig. Det brusade. Mycket.
Fredag
Jag fick tips om en föreläsning i sorghantering som skulle gå av stapeln på morgonen. Frukostseminarium innebar tydligen att man skulle vara på plats sådär innan halvåtta på morgonen. Trots den arla timman var jag väldigt intresserad men jag tvekade tillräckligt länge för att det skulle bli fulltecknat.
Buss iväg till min bildterapi. Jag hann inte i tid. Däremot hade jag räknat ut att jag skulle ha gott om tid inför min nästa tid som var multimodal sjukgymnastbehandling. Jag var säker på att 45 minuter skulle räcka för att promenera dit och det hade det nog gjort om jag hade haft 45 minuter. Till min förvåning hade jag bara en kvart. Var den halvtimmen tog vägen har jag ingen som helst aning om!
När jag kom hem tog jag 3 timmars tupplur. Det behövdes.
Lördag
Vila och uppladdning. Ett tag var jag lite rädd att jag var inne på fel sorts uppladdning för jag hamnade framför ett program om psykopater. Jag satt och skakade, fick ont i magen och mådde illa. Men samtidigt som jag mådde dåligt av det var det viktigt för mig att se att mina upplevelser var verkliga och att de till stor del faktiskt inte berodde på mig.
På kvällen var det Gospelkonsert i kyrkan med 4 körer och sådär en 100 sångare. Fem timmar underbar sång var mäktigt och berusande. Jag fick många komplimanger som jag valde att med lugn och glädje ta in. Det är så lätt att borsta bort dem eller förminska dem genom att ge en komplimang tillbaka men jag bestämde mig för att njuta och marinera i det. Jag upptäckte tom en inspaning av undertecknand. Jag är inte det minsta intresserad av något relationsaktivt men det var glädjande att upptäcka att jag inte är osynlig. En smula berusande var även mitt glas med vin som jag intog i trevligt sällskap efteråt. Har man knarkat lite smärtstillande räcker det tydligen med ett glas för att bli lite lurig. Jag tror det var närmare 10 år sedan jag var på detta hak och den förste jag träffar på är en av bekantskaperna från den tiden. Jag häpnade en smula. Under det senaste decenniet har jag förresten inte varit ute och roat mig speciellt frekvent. Jag kan inte ens komma ihåg att jag har varit ute med mina kompisar under tiden med S. Så denna lördagskväll var njutbar på många plan. Jag kände mig så fri och lugn och oberoende. Så mycket att det mycket väl skulle kunna hända igen. Jag säger bara Jazzy hands!
Söndag
Sömndepriveringsbaksmälla.
Johannesmässa i kyrkan. Underbart vackert och lika mäktigt som i all sin enkelhet var total kontrast mot gårdagens konsert.
måndag 3 september 2012
Slut i rutan
Nej, jag tänker inte lägga ner bloggen. Jag vill enbart illustrera hur det känns i min kropp vilket är anledningen till att uppdateringarna är ganska infrekventa. I tankarna gör jag dock ganska många inlägg, kan inte det gillas?
lördag 1 september 2012
Pussinger
I morse väcktes jag av en puss. Det var länge sedan det hände. Vem utförde då detta dåd? Nej, jag har inte träffat någon ny. Varken någon han, hon eller hen. Jag känner mig väldigt långt ifrån en relation, det kommer att ta lång tid att återhämta mig efter föregående. Med lyckan att ha två kissemissar får jag ändå pussar ibland men det var faktiskt inte heller någon av dem. Faktum är att det var jag själv som utförde denna ömhetsbetygelse fast det skedde i min dröm! Jag vaknade av min egen rörelse när jag pussade...luften! Denna något snopna uppvaknande fick mig att skratta högt! Men inte ens i drömmen var det en man det handlade om. Föremålet som fick mina känslor att svalla över i drömmen var en liten ullig, gullig hund!
Sockerlunch
Vissa dagar är inslaget av socker i min lunch stor. Men det är ett val...eller kanske snarare brist på val - att jag inte valde (orkade) att laga middag exempelvis. Andra dagar såsom idag har jag lagat en ordentlig middag men i efterhand insett att jag fyllts med socker ovetandes. Spaghetti och köttfärssås stod det på menyn idag. Jag brukar sällan misslyckas med det men idag smakade det inte riktigt bra. Jag tyckte att det smakade sött men jag tänkte att det kan ju inte stämma. Plötsligt inser jag att jag använt en ingrediens av ett nytt fabrikat och letade fram förpackningen. Jo, mycket riktigt. De passerade tomaterna innehöll ordentligt mycket socker - uörk vad äckligt! Jag får se upp bättre vad jag handlar!
Gårdagens lunch bestod av BLT - bacon, lettuce, tomato med en massa andra godsaker.
Gårdagens lunch bestod av BLT - bacon, lettuce, tomato med en massa andra godsaker.